Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXVIII
granskningar och anmälningar.
20
Han gjorde det, men icke utan att visa sitt missnöje öfver den
otacksamma och undanskymda plats, hvarpå man ställde honom. Han
hade 1756 hoppats på ambassadörsposten i Wien, men denna hade då
gifvits åt Bernis; när Bernis i Jan. 1757 utnämndes till minister utan
portfölj, anhöll Broglie direkt hos konungen om att blifva hans
efterträdare i Wien, men han förbigicks af grefve de Stainville, mera känd
under sitt senare namn, Choiseul. Broglies hemliga ordres, med
afseende på verksamheten i Polen, voro mycket oklara: han skulle
samla polackarna kring en tronkandidat, obestämdt hvem, ty ena
stunden nämnde konungen en spansk prins, den andra en sachsisk och
slutligen öfverlemnade han åt polackarne sjelfva att uppgifva lämplig
person. Ilufvudsumman var att Broglie skulle försöka »tenir toujours
les amis de France en haleine» — en om svaghet vittnande fras, som
är väl bekant från historien om Frankrikes partiförbindelser. Man
hade missuppfattat grunden för Broglies ogillande af 1756 års
fransk-» österrikiska allians, och hans officiella ordres ålade honom derför att
handla framför allt med fäst afseende på en nära förbindelse med Wien.
»C’est mon ouvrage», skref konungen om alliansen. På sin resa till
Varschau stannade Broglie under Maj—Juli 1757 i Wien, der Fredriks
segrar framkallat fullständig panik. Kejsarinnan Maria Teresia begärde
i sin nöd Broglies råd med afseende på krigföringen. Han var genast
redo att gifva sådana, och bidrog derigenom i ej ringa mån till
fältmarskalken Dauns seger vid Kollin, enligt hvad förf. meddelar.
I Polen väntade Broglie ett hårdt arbete. Den befarade ryska
invasionen hade inträffat och de ryska trupperna tycktes »mera betänkta på
att etablera sig i Polen än att gå och mäta sig med Fredrik på Tysklands
slåtter». August och Brühl hade öfvergifvit det patriotiska partiet, som
inom sig var oenigt, och följde ingifvelser från Petersburg. Med en
oförskräckthet, som passat en minister med bättre ryggstöd än Broglie
och under andra alliansförhållanden, åtog ban sig målsmanskapet för
alla dem, som i något afseende förnärmades af den ryska militären,
och han öfverhopade Augusts regerrng och ryska sändebudet i Varschau
med klagomål. Detta den franska ambassadörens uppträdande föreföll
oförklarligt såväl i Varschau som i Petersburg, der chevalier Douglas
talade i en helt annan ton till kejsarinnan Elisabeth. Douglas blef också
det språkrör, hvarigenom man lät sin förvåning och klagan höras i
Versailles. Bernis ansåg sig skyldig att mana Broglie till »något
mindre liflighet mot en minister (Brühl) som åtnjuter sin herres gunst».
»Hvad Ryssland angår», fortsatte han, »har Hans M:t icke förenat sig
med kejsarinnan för att fortfarande handla efter de grundsatser, som
han följde före denna förening. De allierades intresse är gemensamt,
och deras mått och steg böra vara gemensamma». Tercier, hvilken
antagligen redigerat den officiella depesch, som innehöll denna lexa,
bad Broglie i hemlighet att icke taga den alltför illa upp och att
invänta en omkastning i förhållandena, då man kunde få återvända till
sina gamla grundsatser. Brogliç fortsatte emellertid sin fäktning mot
det ryska partiet och vann en vacker seger, då han i slutet af 1757
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
