Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Kristus — historiens Herre.» Av Rektorn Docent Georg Landberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av medmänniskor. Vi tänker: det lugnar sig så
småningom; det är en övergångsperiod, som vi får finna oss i.
Vi kan också ta i vår mun ordspråket »när man hyvlar
så faller det spånor», eller vi kanske sjunger med Tegnér
i ett av hans många skiftande stämningslägen i dikten
»Hjälten» till maktpolitikern Napoleons lov: »Frågar
stormen, när den ryter, frågar himlens höga dunder, när
det över jorden far, om det någon lilja bryter» — och
»Uppe bland de höga stjärnor skrevs den väldiga
bedriften, för vars skull jag kom hit ner. Icke tidens kloka
hjärnor, ej den falska lyckans skiften hämma hennes
fortgång mer.» — Snarare står då samme Tegnérs dikt
»Det eviga» i samklang med kristendomen: »Vad våldet
må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind
i öknen bort.»
Svårigheten återvänder! Vi som har upplevt det nyss
förgångna världskriget vet verkligen, hur den ena eller
andra tongången kan få ljuda. Och vi vet, att även nu i
den bulnande fredens tid samma motsättning råder,
samma frestelse yppar sig till förlikning med våldet och tro
på dess välsignelse, tro på dess karaktär av ett »himlens
höga dunder», ett utslag av Guds försyn.
Ja, det märkliga är, att de kristna rent teoretiskt aldrig
kan komma helt ifrån den stora gåtan om den hemska
verklighetens sammanhang med Gud: Är Gud i stormen?
Bryter han en lilja? Historiens gång är ett fruktansvärt
skådespel, sannerligen mycket litet direkt uppbyggligt. Och
den kristne drives mången gång att ta i sin mun en Pär
Lagerkvists ord, då han utropar: Lyft Dig på blodiga
vingar, gamle rättfärdige Gud! Orden blir inte alltid som
hos skalden uttryck för en underkastelse under det
gåt
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
