Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ur de grekiska hjältesagorna - B. Tvenne hjältetåg: Argonauternas tåg. Trojanska kriget - II. Trojanska kriget - Hektor och Andromache - Achilles och Hektor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 86 –
höjde han sina blickar emot himmeln och bad: »Zeus och I
gudar! Låten denne gosse blifva sin fader lik, alltid den främste
bland troërnas folk; låten honom blifva mäktig i Troja, och då
han en gång återvänder hem ifrån striden, måtte då folket säga:
’Sonen är ännu tapprare än fadern!’» Med dessa ord lade han
gossen i armarna på sin gemål, som leende i tårar tryckte honom
till sitt bröst. Uppfylld af sorgliga aningar smekte Hektor henne
ocli sade: »Arma maka, sörj icke allt för mycket i ditt hjärta!
Emot gudarnas vilja skall ingen döda mig, men sitt öde kan ingen
undgå. Gå nu åter hem till väfstolen och sländan och befall
öfver dina tjänarinnor; din make måste ut i drabbningen ocli segra
eller dö.» Efter dessa ord tog han hastigt sin hjälm och
skyndade genast till skiktningens vimmel. Gråtande och vemodig sände
hans blomstrande maka efter honom en sorgsen blick.
Achilles och Hektor.
Allt närmare framskred Achilles, krigsguden lik i storlek och
kraft. På hans högra skuldra hvilade den väldiga lansen af
askträ från Pelion, och från hans rustning och vapen utgick en glans
såsom från lågande eld eller den uppgående solen. När Hektor blef
honom varse, blef ban beklämd i sitt sinne, lians fötter darrade
och han vände om emot Troja. Men bakom honom ilade
peleiden, likt en falk efter en dufva, som ofta gör bukter, medan
rof-fågeln störtar rakt framåt i sin flykt. Sålunda flydde Hektor länge
utmed stadens murar öfver vägen ocli förbi Skamanders båda
porlande källor, den varma ocli den kalla, allt vidare omkring muren,
och den, som flydde, var stark men förföljaren starkare. Trenne
gånger kretsade de omkring Priamos’ stad, och uppmärksamt
skådade Olympens eviga gudar ned på stridsplatsen, och oro fyllde
Priamos och trojanernas hjärtan vid deras bäste kämpes fara. Likt
en jakthund den uppskrämda binden, så förföljde Achilles Hektor
och unnade honom intet gömställe, ingen rast. Också vinkade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
