Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ur de grekiska hjältesagorna - B. Tvenne hjältetåg: Argonauternas tåg. Trojanska kriget - II. Trojanska kriget - 2. Odysseus' irrfärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 110 –
vindan Skylla och Charybdis, så anländer du till ön Thrinakia,
hvarest solguden Helios har sina vackraste hjordar af hornboskap
och ulliga får i aldrig minskande antal. Rören I ej dessa djur,
då mån I väl komma till Ithaka, ehuru alltjämt nya faror vänta
dig. Men tillfogar du dem något ondt så skall det blifva ditt och
dina följeslagares fördärf, och öfvergifven af alla skall du utblottad
och fattig landa på Ithaka.»
Så talade gudinnan, och redan syntes morgonrodnaden på
himmeln. Odysseus skyndade tillbaka till sina följeslagare, och
snart sutto de vid roddarbänkarna,
ledsagade af Kirke med gynnande vind.
Odysseus omtalade nu för sina män,
hvad Kirke sagt om sirenerna, och
när skeppet närmade sig de farliga
jungfrurna, tog han vax och tilltäppte
därmed deras öron, men själf lät ban
binda sig till händer och fötter och
stadigt fästa sig vid masten. Redan
hörde han sirenernas sång, då de
ropade till den lyssnande: »Kom,
prisvärde Odysseus, styr ditt skepp mot
land, vi vilja sjunga vackra sånger
för dig. Den, som hör våra ljufliga toner, vänder tillbaka glad
och begåfvad med högre visdom. Vi veta allt, som tilldragit sig
emellan greker och trojaner, och vi känna alla ting på den
näring skänkande jorden.»
Då vaknade ett lifligt begär i Odysseus hjärta att fara öfver
till sirenerna, och ban befallde sitt folk att lösa honom, men de
voro döfva tör alla hans böner och förnummo äfven intet af de
listiga jungfrurnas trollsång. Sålunda seglade fartyget lyckligt förbi,
och Odysseus tog vaxet, som räddat dem från undergång, ur sina
mäns öron. När de åter tillryggalagt en sträcka, hörde de det
döfva dånet af Charybdis, brusande vattenhvirfvel, och i förskräckel-
85. Bakstam på ett fartyg. Från en
antik basrelief.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
