Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ur de grekiska hjältesagorna - B. Tvenne hjältetåg: Argonauternas tåg. Trojanska kriget - II. Trojanska kriget - 2. Odysseus' irrfärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 123 –
Med följande morgon inbröt den afgörande dagen. Friarna
kommo och började sin öfverdådiga framfart till och med vildare än
vanlig och utan att låta varna sig af tecknen till det nära
förestående fördärfvet. De åto blodigt kött och tårarna stodo dem i ögonen,
men de aktade ej därpå, ty Minerva hade slagit dem med blindhet.
Penelope föranstaltade nu en täflan och lofvade att gifva sin
hand åt segervinnaren. Hon ställde tolf bilor i rad efter
hvarandra i salen och uppmanade friarna, att med Odysseus’ väldiga
båge skjuta in pilen genom de tolf hålen på bilorna. Friarna
gingo in på förslaget, men ingen af dem förmådde ens spänna
den tunga bågen, ehuru de försökte
göra honom smidig genom olja och
uppvärmning. Slutligen blefvo de
otåliga och sade: »Vi låta det vara tills
i morgon!» Men Odysseus bad dem
i all ödmjukhet, att de skulle låta
honom försöka en gång. Friarna
skrattade eller blefvo förtörnade öfver
tiggarens oförskämdhet, men
Telema-chos räckte honom bågen. En stund
betraktade hjälten med pröfvande blickar det honom välbekanta
vapnet; därpå fattade han med kraftig hand strängen och spände
den — det hördes en smäll, och pilen flög genom hålen på bilorna
utan att förfela en enda. Nu var äfven Telemachos redo; på en
vink af Odysseus omgjordade han sig med sitt svärd, närmade sig
sin fader, och båda ställde sig vid salens tröskel. Odysseus
skakade pilarna ur kogret och ropade med ljudlig röst till friarna. »En
täflingsstrid är fullbordad, men nu stundar en annan! Nu
väljer jag ett mål, som ännu ingen skytt träffat!» Knappt hade han
talat ut, förrän hans pil flög Antinoos i strupen. Denne föll
blödande baklänges och stötte i fallet omkull bordet med rätterna.
Ännu trodde friarna att pilen af våda flugit från bågen, men då
ropade Odysseus med vredgade blickar: »I tänkten, I hundar, att
94. Bågskytt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
