Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Karaktersteckningar ur grekernas historia - I. Lykurgos och Solon - Lykurgos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 169 –
landet till gagn. De lacedämoniska ammorna vårdade barnen
med mycken konst och omsorg och voro därför äfven eftersökta
i utlandet. De lindade aldrig barnen, utan läto deras lemmar fritt
utveckla sig. Äfven drogo de försorg om att barnen icke blefvo
på något vis bortskämda och tålde hos dem inga oarter såsom att
vara rädda i mörkret eller att vara ensamma.
Så snart gossarna uppnått sjunde året, undandrog staten dem
föräldrarnas uppfostran och tog dem under sin egen uppsikt, ty
man ansåg barnen vara fosterlandets gemensamma egendom. Från
denna tid fingo de beständigt vistas tillsammans, äta, leka och
emottaga undervisning. Att läsa och skrifva lärdes de blott
nödtorftigt; lydnad emot förmän, uthållighet under mödor, seger i
striden — dessa voro de första och sista dygderna. Därför höllos
de med åren allt strängare; de voro alltid tunnt klädda och gingo
barfota: sina spel och lekar utförde de nakna, och utan knot
skulle de fördraga köld och värme, hunger och törst. Sin stråbädd
skulle de själfva göra i ordning och samla säfven därtill vid Eurotas
stränder utan att använda knif. Till och med flickorna härdade
man genom kapplöpande ocli brottningar, så att de en gång skulle
blifva kraftiga mödrar. Vid de offentliga spelen lofprisade
stundom jungfrurna de värdigaste ynglingarna eller gäckades med de
svaga och fega.
Emedan en god krigare äfven måste vara slug ocli klok, vande
man gossarna tidigt vid list och förslagenhet. Man gaf dem knapp
kost, på det de skulle lära sig att på skickligt vis stjäla ur
matrum och fruktträdgårdar; ertappades de, så fingo de fasta till straff’
— icke för tjufnaden utan för dess oskickliga utförande. Stundom
gisslades de i Dianas tempel, så att blodet trängde fram, men de
fingo ej visa tecken till smärta. Huru stor deras själfbehärskning
kunde vara kan man förstå af berättelsen 0111 huru en, som stulit
en räf och gömt honom under sin mantel, icke gaf ett ljud ifrån
sig, förrän han föll död till marken, emedan räfven bitit sig in
uti underlifvet på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
