Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Karaktersteckningar ur grekernas historia - I. Lykurgos och Solon - Solon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 174 –
megaräerna om ön Salamis och hade nu blifvit så utledsna vid
striden, att de vid dödsstraff förbjödo alla att vidare tala om öns
eröfring. Detta föreföll Solon skamligt, allrahelst han visste, att
en mängd unga män längtade efter krigets förnyande, men han
ville ej öfverträda lagen. Då lät han i staden utsprida ett rykte,
att han blifvit vansinnig, men hemma författade han en dikt,
hvari han med kraftiga ord uppmanade athenarna till öns eröfring.
Denna dikt lärde han sig utantill, sprang därpå till torget med
en filthatt på hufvudet och lopp omkring som en vansinnig,
deklamerande dikten. Det församlade folket hörde uppmärksamt på,
och alla klappade bifall till Solons ord. Den nyligen utfärdade
lagen upphäfdes och ett nytt fälttåg blef beslutadt. Solon ledde
företaget och megaräerna blefvo fullständigt slagna. Genom denna
framgång steg Solons anseende betydligt, men ännu mera iiradt
blef hans namn, då han höjde sin röst till det delliska templets
försvar. Invånarna i Kirrha hade tillägnat sig ett område, som
tillhörde den delfiske Apollos jord, samt dessutom bortröfvat en del
dyrbarheter ur templet. Nu förklarade Solon, att Athen ej finge
lugnt åse detta våldsdåd emot det för alla greker heliga oraklet
utan sända delfierna hjälp. Athenarna slöto sig till förbundshären
och tempelområdet blef räddadt.
3.
Hvad som emellertid dag och natt sysselsatte den vise Solon
och gjorde honom den mesta sorgen var sedernas i Athen råhet och
det förtryckta folkets belägenhet. Det onda kunde blott afhjälpas
genom en helt och hållet ny författning, och athenarna längtade
efter nyare och bättre lagar liksom spartanerna gjort på
Lykurgos’ tid. Hvem skulle då kunnat stifta en ny lag utan Solon, som
stod opartisk emellan de fattiga och rika?
För detta ändamål valdes Solon till arkont år 594 f. Kr.
Hans vänner rådde honom att begagna den erhållna värdig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
