Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Karaktersteckningar ur grekernas historia - IV. Aristides och Sokrates - Aristides
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 212 –
det anseende Aristides åtnjöt hos folket. Dessutom var den senare
honom stundom besvärlig och till hinder, ty Themistokles var ej
nogräknad om medlen för att nå sitt mål, medan däremot Aristides
ofta och med fasthet talade emot honom samt öppet benämnde det
dåligt som var dåligt. Sålunda kom Themistokles en gång till
folkförsamlingen ocli meddelade, att han uppgjort en plan, som vore
särdeles lyckobringande för athenarna, men han kunde ej göra
densamma offentligt känd. Likväl ville han meddela den åt någon
redlig medborgare, som han nu anhöll måtte utses. Folket valde
Aristides, och för honom upptäckte nu Themistokles, huru man
på ett obemärkt sätt skulle kunna sätta eld på den spartanska
flottan vid Gvtheum och sålunda på en gång förstöra Spartas bela
sjömakt. Aristides yttrade nu i folkförsamlingen, att den hemliga
planens utförande obestridligen skulle vara särdeles fördelaktigt för
athenarna men tillika i liög grad oädelt. I förlitande på Aristides’
rättskänsla ville athenarna ej ens få del af Themistokles plan, och
denna blef sålunda outförd.
Enär emellertid ej heller Aristides saknade fiender, lyckades
Themistokles bringa det därhän, alt han genom ostracismen
förvisades ifrån Athen på tio år. Aristides var själf närvarande i den
folkförsamling, där förvisningen beslöts. Då nalkades honom en
landtman med begäran, att han skulle skrifva namnet ’Aristides’
på den lilla stentafla, hvarmed mannen ämnade afgifva sitt votum.
Aristides tog taflan och frågade: »Hvad har då Aristides gjort dig
för ondt, efter du dömer honom till förvisning?» Mannen svarade:
»Ingenting; jag känner honom icke en gång, men det förtryter
mig, att man alltid kallar honom ’den rättrådige’». Då skref
Aristides sitt namn och räckte honom taflan. När han lämnade
staden, lyfte han sina händer mot himmeln och bad till gudarna,
att de aldrig måtte låta den tid komma, då athenarna behöfde
påminna sig honom.
Redan efter några år blef Aristides återkallad ocli gjorde sitt
fädernesland stora tjänster. Med den största oegennytta ordnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
