- Project Runeberg -  Ur historien och sagan : ett världshistoriskt bildergalleri / Första delen /
228

(1905-1906) [MARC] Author: August Wilhelm Grube
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Karaktersteckningar ur grekernas historia - V. Perikles och Alcibiades - Perikles

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 228 –

så kunde en man tillika vara skald, lagstiftare och fältherre
såsom Solon, eller tillika en stor talare, fältherre och statsman,
såsom Perikles. Det fanns många brottareskolor och trenne
gymnasier i Athen. Ett sådant gymnasium var beläget i midten af en
vidsträckt trädgård samt omgifvet af en gård med pelargångar.
Där infunno sig icke blott lärarna utan alla bildade män, som
hade lust därtill, och de gamla underhöllo sig med de unga om
det goda, det sköna och allt, som kan bilda gossens hjärta och

själ. I salarna badade man, och
bredvid baden lågo långa banor för
kapplöpning. På detta sätt stärkte och
öfvade athenarna samtidigt kropp och själ.

Den lifligaste platsen i staden
var torget, t}7 det var icke blott en
handelsplats, utan här samlade sig
äfven domarna för att skipa lag, och
folket infann sig för att rösta om
nya lagar. Här träffades man äfven
för att samtala om frågorna för
dagen och uppgöra affärer. Om man
betänker, att Athen på Perikles’ tid
var folkrikast, att hundra skepp
dagligen löpte in i hamnen och
medförde eller hämtade varor, så kan
man göra sig en föreställning om
stadens liflighet.

Äfven målarekonsten uppnådde på Perikles’ tid sin
fulländning, och en Zeuxis, en Parrhasius täflade med Fidias i rykte.
De båda mästarna anställde en gång en täflan. Zeuxis målade
vindrufvor så naturliga, att fåglarna flögo dit för att hacka uti
dem. Nu kom Parrhasius med sin tafla, hvilken var dold under
ett stycke tunt linne. »Tag bort förhänget!» sade Zeuxis, men
Parrhasius skrattade, ty det var just förhänget, som målningen

149. Sofokles.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:07:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histsaga/1/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free