Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Karaktersteckningar ur grekernas historia - V. Perikles och Alcibiades - Perikles - Alcibiades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 233 –
pesten, överväldigade lionom den bittra sorgen och han brast i
tårar, hvilket lian aldrig förut gjort i hela sitt lif.
Slutligen insåg det atheniensiska folket sin otacksamhet ocli
sin öfverilning; det kände den djupt kränkte mannens vikt och
omistlighet och insatte honom åter i hans förra värdighet. Nu
skulle emellertid Perikles ej länge leda sitt lands öden, ty äfven
lian föll ett offer för farsoten. När han Aar nära döden, prisade
de omkring honom sittande medborgarna hans liöga dygd och
många segrar; de trodde, att Perikles icke hörde dem, men han
hade hört allt och sade: »Det förvånar mig, att I omnämnen blott
det, hvari lyckan har lika stor del som jag och hvad redan många
fältherrar upplefvat; det skönaste och bästa hafven I glömt —
ingen athenare liar för min skull behöft anlägga sorgdräkt.»
Alcibiades. 1.
Alcibiades tillhörde en rik ocli ädel familj, som ledde sina
anor ända till telamoniern Ajax, samt var släkt med Perikles,
hvilken äfven efter lians faders död var hans förmyndare.
Naturen liade utrustat honom med lysande både kroppens och själens
företräden; han hade ett mycket vackert yttre, ett lifligt och
genomträngande förstånd ocli en vinnande röst, som genom en svag
läspning — lian kunde icke riktigt uttala bokstafven Y —-
förhöjdes i behag. Däremot funnos äfven hos honom det lättsinne
och den obetänksamhet, som öfverhufvud utmärkte hans
landsmän. Med sådana gåfvor Aar det ej att undra på, att han redan
såsom gosse ådrog sig athenarnes uppmärksamhet, och många
galna upptåg berättas om honom.
En gång täflade lian med en starkare gosse i brottning, och
för att ej besegras, bet han denne i armen. När hans
motståndare förebrådde honom med de orden: »Alcibiades, du bits ju
som en kATinna!» svarade han: »Säg hellre som ett lejon!» — En
annan gång spelade lian tärning med flera andra gossar på ga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
