Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Karaktersteckningar ur grekernas historia - V. Perikles och Alcibiades - Alcibiades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 237 –
kufvande skulle följa. En den präktigaste flotta utrustades med
stora kostnader och öfverbefälet anförtroddes åt Nieias, Lamachus
och Alcibiades.
Ännu innan flottan löpte ut, inträffade i Athen en händelse,
som hade de fördärfligaste följder för Alcibiades. En natt blefvo
alla Hermesstoder, som stodo framför athenarnas hus,
kullkastade och sönderslagna, sannolikt af en hop druckna och
öfverdådiga ynglingar. Folket såg häruti ett angrepp emot religionen
och ett försök till frihetens störtande. Allas misstankar föllo på
Alcibiades, och dennes fiender försummade ej att uppväcka folkets
ovilja mot honom, allrahelst ett rykte var i omlopp att han och
hans vänner i hemlighet efterapat och förlöjligat vissa af
athenarnas religiösa plägseder. Hans fiender hotade med en
anklagelse, och Alcibiades yrkade på att denna sak skulle afgöras ännu
före hans afresa till Sicilien. Hans motståndare visste emellertid
att de, så länge han var i Athen, icke kunde göra honom något
förfång, ty han åtnjöt hög gunst både lios folket och hären. De
läto därför anklagelsen tills vidare hvila och påskyndade hans
affärd.
Alcibiades afseglade. Flottan landade vid kusten af Sicilien,
och redan rådslogo fältherrarna om planen för kriget, då ett skepp
anlände från Athen och afhämtade Alcibiades, som skulle
inställas för rätta. Under hans frånvaro hade man anklagat honom
för vanvördnad emot religionen, och många af hans
medbrotts-lingar hade redan blifvit afrättade såsom offer för folkets raseri.
Alcibiades hörsammade befallningen och steg ombord på skeppet,
men under färden fattade han det beslutet att i hemlighet undfly
sina vaktare, ty han tordes ej lita på sina vankelmodiga landsmäns
välvilja. När någon frågade honom: »Litar du icke på ditt
fädernesland?» svarade han: »Icke en gång på min egen moder,
ty hon skulle af förbiseende kunna lägga en svart sten i urnan i
stället för en hvit.» — Han kom undan till Elis, och när han
hörde, att athenarna dömt honom till döden och förbannat lians
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
