Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Karaktersteckningar ur grekernas historia - IX. Alexander den store
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 268 -
Alexanders följeslagare ett ljudligt hånskratt, men konungen vände
sig till dem och sade: »Om jag icke vore Alexander, skulle jag
vilja vara Diogenes!»
Alexander besökte äfven flitigt konstnärerna, tv genom grekiska
målare, bildhuggare och stensnidare hoppades han blifva
förevigad. Han visade sig emellertid i de saker, han ej förstod,
stundom något förveten och måste därför svälja mycken begabbelse.
En gång tadlade han på en målning en hästs oriktiga teckning
och lät framföra sin egen häst till jämförelse. Hästen kom och
gnäggade, med detsamma han varseblef målningen. »Se där»,
sade artisten, »din häst förstår sig bättre på konst än du!» — När
den unge konungen en annan gång anspråksfullt men med föga
sakkännedom bedömde en målning, stötte den store mästaren
Apel-les på honom och sade: »Sluta, Alexander! Ser du icke, huru
pojkarna, som rifva färgen, skratta åt dig?»
3.
I sitt tjugotredje år — det Aar på Aåren år 334 — bröt
Alexander upp emot Persien med sin här af greker och macedonier.
Han kvarlämnade sin fältherre Antipater såsom ståthållare i
Macedonien för att hålla de fientligt sinnade folken, i synnerhet
spartanerna, i tygeln. Själf öfAergick han Hellesponten vid Sestus (det
nuvarande sundet vid Dardanellerna) och hoppade först af alla
och i full rustning ned på Asiens strand med det glada utropet:
»Asien är mitt, det skall ej förhärjas, jag tager det såsom eröfradt
i besittning!» På slagfältet Aid Troja besökte han de gamla
hjältarnas grafvar, i synnerhet Achilles’. Han prydde den med blommor
och önskade ingenting mer, än att en skald sådan som Homeros
äfven skulle förhärliga hans egna bragder i sång. »O, lycklige
Achilles», ropade lian, »du, som i lifvet fann en trogen vän och i
döden en sångare öfver dina bragder!» Hefästion, Alexanders vän,
bekransade Patroklos’ grafvård. Därefter tågade han Ayidare till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
