Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ur romarnas historia - I. Romulus och Numa Pompilius - Romulus - 5. Romulus' död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 288 –
besegradl oeb i en drabbning med Fidenä skall Romulus hafva
nedhuggit flera hundra fiender. Så stora framgångar gjorde honom
öfvermodig, och han blef allt härsklystnare emot sina undersåtar,
allt stoltare emot patricierna. Han bar en underklädnad af
purpur och en purpurbrämad toga, och vid alla offentliga göromål
såg man honom sitta på en stol med ryggstöd. Han omgafs
alltid af en skara ynglingar, soin kallades celeres eller ’de snabbe’, på
grund af den hastighet, med hvilken de utförde lians befallningar.
Liktorerna (af liga.ro — binda) häktade och bundo en hvar, som
uppväckte konungens missnöje. En så oinskränkt makt fram-
182. llomerska soldater.
kallade patriciernas ovilja ocli hat, och de sammansvuro sig att
hemligen öfverfalla och döda Romulus. En gång liöll konungen
en stor folkförsamling, då plötsligen ett häftigt oväder utbröt.
Himmeln mörknade, blixtarna ljungade, åskan rullade, folket
löpte åt alla håll för att söka skydd mot stormen ocli regnet.
Detta ögonblick af allmän förvirring använde senatorerna för att
sätta sin hämnd i verket. Romulus hade plötsligen försvunnit,
då folket åter kom tillsammans och önskade se sin konung. Då
reste sig Julius Proculus, en förnäm patricier, oc.h svor en ed, att
Romulus uppenbarat sig för honom större ocli skönare, än han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
