Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ur romarnas historia - I. Romulus och Numa Pompilius - Numa Pompilius - 2. Numas personlighet - 3. Numas regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 291 –
att flytta till sin svärfader, utan han stannade i sabinerlandet
och vårdade sin gamle fader. Stundom lämnade Numa stadens
bullrande lif och sökte landtlifvets ensamhet och lugn. Då kunde
man få se honom helt ensam i heliga skogar och lunder, hvarest
nymfen Egeria, som höll honom kär, i den hemlighetsfulla stillheten
uppenbarade sig för honom. Af denna gudinna fick Numa lära
hög visdom, och för honom uppenbarades mycket, som förblifver
doldt för andra människor.
3. Numas regering.
En bättre man än Numa skulle romarna ej kunnat välja.
När han beslutat sig för att antaga konungavalet, hembar han
gudarna offer och begaf sig därefter till Rom. Senat och folk
185. Förhistoriska föremål, funna i Roms omgifningar.
gingo honom gladt till mötes. Kvinnorna emottogo honom med
högljudda välönskningar, i alla tempel offrades och öfverallt rådde
glädje. Då man lämnade honom tecknen till den kungliga
värdigheten, anhöll han om uppskof med deras anläggande, enär ban
först ville emottaga gudarnas bekräftelse. Ledsagad af augurer,
hvilka iakttogo fåglarnas flykt och däraf förutsade framtida öden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
