Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ur romarnas historia - II. Tullus Hostilius och Ancus Martius - Tullus Hostilius - 1. Horatierna och Kuriatierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 296
hären, och den förödmjukade romerska stoltheten vågade ej vidare
hoppas. Då flydde plötsligen Horatiern, hvilkens krafter ännu ej
mattats af något sår, och nödgade de tre Kuriatierna att förfölja
sig. Med klok beräkning att hans trenne fiender blott kunde följa
honom i den mån, hvars och ens af såren medtagna krafter det
medgåfve, och sålunda ej kunna hålla tillhopa, splittrade han
genom sin låtsade flykt fiendens kraft. Efter en stund stannade han,
såg sig om ocli märkte, att de tre albanerna voro vidt skilda från
hvarandra. Blott en var nära honom, ocli emot denne störtade
han nu med kraft, genomborrade
honom och rände därefter löst på den
andre. Romarna började åter hoppas,
och genom luften skallade deras
uppmuntrande rop; äfven den andre
Ivuria-tiern föll. Romarnas rop fördubblades,
när den tredje och svårast sårade
utmattad nalkades deras tappra landsman,
som med lätthet besegrade äfven honom.
Då sprungo alla lians stridskamrater
ocli flera af befälet till honom, omfamnade och hälsade honom
såsom segrare. Albanerna underkastade sig Roms herravälde.
Bärande de tre Kuriatiernas rustningar, gick nu segraren
Horatius stolt och triumferande i spetsen för den romerska hären
tillbaka till Rom. Vid porten mötte honom hans syster; hon var
trolofvad med en af Kuriatierna, och då hon ibland sin broders
segertecken nu varseblef dennes mantel, hvilken hon själf hade
stickat, så utbrast lion i högljudd klagan, vred sina händer, löste
upp sitt hår och ropade oupphörligt sin älskades namn. Detta
förtröt broderns vilda sinne, och en sådan veklagan midt ibland
glädje- och segertonerna tycktes honom Aara en förbrytelse. Med
vrede for han ut emot sin syster och nedstötte henne med sitt
ännu blodiga svärd. »Gack hädan till din älskare», ropade han,
»med din opassande kärlek, du ovärdiga, som kan förgäta dina
190. Romerskt offer Från en antik
basrelief.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
