Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ur romarnas historia - IV. Tarquinius Superbus och Junius Brutus - 1. En öfvermodig konung - 2. En fosterlandsvän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 312 —
innehöllo dels profetior, dels råd vid betydelsefullare händelser i
lifvet. De rådfrågades af romarna vid alla viktigare beslut ocli då
staten var i fara. Den stolte konungen följde emellertid blott sitt
eget sinne och bekymrade sig ej om sina undersåtars rättigheter
utan förtryckte såväl patricier som plebejer. Alla,
som motsatte sig honom, lät han afrätta, så
att slutligen hvarken senaten eller folket
vågade trotsa honom. Man kallade honom
:Sii-perbus’, d. ä. den stolte, den öfvermodige. Han
skonade till och med icke sina egna
anförvanter, och blott en, Lucius Junius, som
sedermera kallades Brutus, förstod att undgå hans
grymhet genom att ställa sig svagsint. Tarquinius kallade honom
därför ’den enfaldige’ (brutus) och hyste intet misstroende till honom.
Snart blef emellertid namnet Brutus ett hedersnamn.
2. En fosterlandsvän.
En afton, då Tarquinius
belägrade Ardea, en befästad stad i
rutulernas land och belägen blott
några få mil från Rom, red hans
son Sextus ur lägret till det
närbelägna Kollatia på besök hos den
ädla Lucretia, Collatinus’ maka,
hvars skönhet upptändt en
brottslig böjelse i den utsväfvande
ynglingens hjärta. Enär Collatinus var
i lägret, ansåg sig Sextus kunna
ostraffadt fullfölja sina planer, men
Lucretia ville ej öfverlefva den henne
tillfogade skymfen. Hon lät skyndsamt kalla sin man och några
vänner ifrån lägret, berättade för dem under klagan, huru hon
206. Slungkastare.
205. Romerska sköldar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
