Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ur romarnas historia - IV. Tarquinius Superbus och Junius Brutus - 4. Den stränge fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 315 —
unga män i Rom hade af Tarquinius’ söner blifvit förledda till
ett försök att öppna stadens portar för den fördrifne konungen,
men anslaget blef upptäckt, och ibland dess deltagare voro äfven
Brutus’ tvenne söner och två af Collatinus’ brorsöner. Båda
konsulerna sammankallade folket till forum och läto de anklagade
framträda. Först kommo Brutus’ söner. Fadern uttalade deras
dödsdom och vinkade åt liktorerna. De lossade sina ris, gisslade
de dömde och afhöggo därpå deras hufvuden med sina bilor.
Brutus satt kvar på sin plats och betraktade det förfärliga
skådespelet med oafvända blickar. Därefter framfördes Collatinus’ båda
brorsöner. Farbrodern önskade rädda dem och föreslog, att de
skulle förvisas ifrån Rom, men Brutus röstade för döden. Då
blefvo äfven dessa båda förnäma ynglingar halshuggna och efter
dem alla de öfriga sammansvurna, men Collatinus befanns med
anledning af sin blödighet vara oduglig till konsul och för svag
att värna republiken samt måste därför nedlägga sitt ämbete och
aflägsna sig från Rom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
