Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ur romarnas historia - B. Rom såsom republik - II. Strider mellan patricier och plebejer - 4. Marcius Coriolanus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till volskerna, sin fädernestads fiender, och lofvade att föra dem
till seger emot Rom. De utnämnde honom till sin fältherre, han
inträngde i det Romerska landet, ödelade all plebejernas jord och
lägrade sig nära Rom. Här voro alla oförberedda på krig, stor
oenighet härskade emellan patricier och plebejer, och det var
omöjligt att uppställa en här. Då afsände senaten sändebud med
uppdrag att bedja om fred och högtidligt återinsätta Coriolanus i
hans värdighet såsom romersk medborgare, men den uppbragte
mannen afvisade dem stolt och hånfullt. Nu atfärdade senaten
en andra beskickning, anförd af präster och augurer i sina heliga
dräkter och bärande de heliga kärlen framför sig. Då äfven denna
217. Romerskt triumftåg". Fortsättning.
ej förmådde uträtta något, samlade en vördnadsbjudande matrona,
Valeria, alla ädla romarinnor och begaf sig med dem till Marcius’
bekymrade moder Veturia och hans förkrossade maka Volumnia,
hvarpå alla begåfvo sig till det fientliga lägret. Den gamla moderns
knäfall och den älskade makans böner, åsynen af hans barn, som
gråtande omfamnade den hårde faderns knän, bevekte den
pan-sarklädde mannen till försonlighet, och när slutligen Veturia
vredgad frågade honom, om han ville, att hon skulle hafva födt en
förrädare åt fosterlandet, då öfverväldigades den stoltes hjärta. Han
störtade i hennes armar och utropade: »O, moder, moder! Du
har räddat Rom men förlorat din son!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
