Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ur romarnas historia - B. Rom såsom republik - III. Republikens hjälteperiod - 1. Curtius, Manlius, Decius - Curtius - Manlius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III. Republikens Hjälteperiod.
1. Curtius. Manlius. Decius.
curtius.
Efter att i sextiofyra år hafva tjänat staten bortrvckes Camillus
af pesten, hvilken vid denna tid härjade i Rom och skördade
många offer. Nöden stegrades ännu mer, då en jordbäfning
skakade staden och bildade en djup klyfta på forum, hvilken man
förgäfves sökte fylla. Augurerna tillkännagåfvo, att den ej skulle
sluta sig tillhopa, förrän det starkaste och mäktigaste i staden
blifvit kastadt däruti. Då satte sig den unge Curtius i full
rustning på sin präktigt sadlade häst, invigde sitt lif åt gudarna och
störtade sig modigt uti afgrunden, hvilken uppslukade honom men
äfven i samma ögonblick slöt sig. — Sådana sagor kunde endast
uppkomma hos ett folk, som brann af varm fosterlandskärlek.
Manlius.
Romarna lågo i nästan beständiga strider med tvenne tappra
och frihetsälskande folkstammar i mellersta Italien, nämligen
sam-niterna och latinerna. De förstnämnda blefvo besegrade i tre krig
(de tre samniterkrigen, åren 343—341, 326-304 och 298—290).
Invånarna i Latium, latinerna (Latini), kommo efter Albalongas
fall allt mer under Roms välde, så att år 338 f. Kr. alla latinska
städer voro underkufvade.
Latinerna önskade att få bilda ett folk med romarna och att
likasom de få välja den ene af konsulerna. Därtill voro emeller-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
