Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ur romarnas historia - B. Rom såsom republik - III. Republikens hjälteperiod - 5. De puniska krigen - Censorn Cato - Karthagos förstöring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 366 —
got fädernesland. Af detta skäl bemödade han sig att fördrifva
alla grekiska talare, lärare ocli konstnärer ifrån Rom, ocli häri
biträddes han af några bland folktribunerna. Scipio, den ärekrönte
’Afrikanern’ (Africanus), såsom han kallades efter sin seger öfver
Hannibal, var äfven förhatlig för dessa män, emedan han älskade
grekisk vishet ocli konst men också, emedan han på grund af sitt
stora inflytande, enligt deras åsikt, var farlig för friheten. Därför
anklagades den utmärkte mannen af tvenne folktribuner under
förevändning, att han under sina fälttåg slagit under sig medel, som
tillhörde staten, och behållit dem för egna behof. Samma dag,
saken skulle förekomma till behandling, infann sig Scipio på
forum, prydd med en lagerkrans öfver pannan. »I dag, romare»,
sade lian, »är den dag, då jag fordom
vann en härlig seger öfver Hannibal i
Afrika. Kom, låtom oss gå till
Capitolium och tacka gudarna!» Då jublade
folket och följde honom; 0111
anklagelsen var det ej vidare tal, men Scipio
kunde ifrån denna tid ej stanna i Rom;
han bosatte sig på sitt landtgods ocli
lefde i stilla tillbakadragenhet till sin död, hvilken inträffade samma
år, som Hannibal själf gjorde slut på sina dagar.
Censorn Cato fortfor emellertid att straffa sina praktälskande
landsmän och ifra emot de rikas och mäktigas utpressningar; emot
den tilltagande tygellösheten förmådde han likväl ej sätta några
skrankor. Så ofta han yttrade sig i senaten, tillade han
regelbundet, oafsedt det afhandlade ämnet, dessa ord: »För öfrigt är jag
af den åsikten, att Karthago bör förstöras!»*
Karthagos förstöring.
Catos önskan var äfven det romerska folkets vilja, och det
väntade blott på ett tillfälle att ånvo öfverfalla karthagerna. Då
* »Ceterüm censeo, Carihaginem esse delendam /»
257. Romerska spännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
