Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ur romarnas historia - B. Rom såsom republik - IV. Republikens förfall - 1. De bägge Graccherna - Folkvännens slut - Cajus Gracchus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 375 –
folktribuner! Gracchus men tröstade sig med att tiden för hans
ämbete snart var till ända. Då ämnade de uppbjuda allt för att
hindra hans återval.
Den afgörande dagen var inne; redan tidigt på morgonen
samlade sig senaten på Kapitolium. Äfven Tiberius infann sig
åtföljd af en liten skara anhängare. Senatorerna uppmanade
konsuln att använda vapenmakt, om Tiberius blefve återvald, men
konsuln svarade: »Jag vill icke utgjuta medborgares blod!» Då
ropade öfversteprasten Nasika: »Senatorer, konsuln förråder
staten; den, som vill rädda honom, följe mig!» Därpå rusade han
till folkförsamlingen, senatorerna följde honom, och utanför stodo
deras anhängare beväpnade och beredda till anfall. Det
obeväpnade folket omringades, senatorerna och deras handtlangare höggo
in, dödade Tiberius samt trehundra af hans anhängare, släpade
liken genom gatorna och kastade dem i Tibern.
Cajus Gracchus.
1.
Nu drogo patricierna försorg om att bela lagen om
åkerfördelningen ej kom till utförande. För att ifrån Rom aflägsna
Cajus, hvilken de fruktade, uppdrog senaten honom ett ämbete på
Sardinien. Han måste lyda, och afreste, men då hans tid var
ute, uppträdde han plötsligt åter i Rom, och inga böner af hans
moder, som bad honom dröja någon tid, kunde afhålla honom
ifrån att söka tribunatet. Bilden af hans mördade broder
sväfvade för honom dag och natt, han ville fullända, hvad Tiberius
begynt, ocli icke blifva sin broders ädla sträfvande otrogen.
Folket utvalde Cajus till tribun, och nu lämnade han sin
eldiga vältalighet fritt lopp. Minnet af hans broder, folkets nöd,
som han såg för ögonen, vreden öfver de många fruktlösa
ansträngningar, som redan gjorts till dess afhjälpande — allt ökade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
