Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ur romarnas historia - B. Rom såsom republik - IV. Republikens förfall - 2. Marius och Sulla - Jugurtha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 380 –
släktinge, som äfven hade anspråk på den numidiska tronen.
Detta nidingsdåd var alltför upprörande. Man lät honom
visserligen återresa till Afrika, emedan man lofvat honom det, men en
af konsulerna följde honom genast med en här. Jugurtha skildes
från Rom med de orden: »Fala Rom, den, som har pengar, kan
köpa dig!» Väl hemkommen angrep han den romerska hären,
hvilken bestod mindre af krigare än hoprafsadt slödder, och slog
den så grundligt, att den måste gå under oket.
Nu först gjorde romarna allvar af saken; den utmärkte
konsuln Metellus, känd såsom en omutlig man, seglade öfver till Afrika
med en utvald här och bragte Jugurtha i sådant trångmål, att ban
råkade i ytterlig nöd. Men ännu innan konsuln afslutat kriget,
reste hans legat, den råe och
vanbör-dige men gränslöst ärelystne Marius till
Rom och anklagade Metellus för att med
flit draga ut på kriget. Ville man
däremot lämna befälet åt honom, Marius,
sade han, så skulle han snart föra
Jugurtha död eller lefvande till Rom. Marius
utnämndes till konsul samt fältherre
i Numidien; hans underfältherre hette
Sulla, en ung man af ädef härkomst,
stor äregirighet, men äfven stor klokhet. Denne förmådde Bocchus,
konungen af Mauretanien (Marokko), hvilken var Jugurthas
svärfader, att utlämna sin måg, som sökt hans beskydd. I belöning
erhöll förrädaren en liten del af Numidien, medan det öfriga blef
en romersk provins.
Jugurtha fördes därpå till Rom och gick fjättrad framför
Marius’ triumfvagn samt skymfades och misshandlades af pöbeln.
Därefter kastades han i en håla och dog efter sex dagar af hunger.
Marius hade visserligen fått triumfens ära, men patricierna firade
Sulla såsom den, hvilken i själfva verket gjort slut på kriget, och
ifrån denna tid voro Marius och Sulla de bittraste fiender.
265. Marius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
