Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ur romarnas historia - B. Rom såsom republik - IV. Republikens förfall - 4. Julius Cæsar och Pompejus den store
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 403 –
flera af befälet, som sökt återinföra ordning, blifvit mördade, då
Cæsar utan fruktan trädde ibland dem. Hittills hade han alltid i sina
tal benämnt soldaterna »kamrater», nu tilltalade han dem sålunda:
»Medborgare, då I så önsken, så ären I härmed afskedade. De
utlofvade belöningarna skolen I få, men först sedan jag med andra
trupper segrat i Afrika!» Detta öfverraskade de upproriska, och
de kände, att de voro intet utan Cæsar. »Tag oss åter till nåd»,
bådo de, »vi skola följa dig, hvart du vill!»
Cæsar gick först öfver till Sicilien, därpå till Afrika. Här hade
pompejanerna förbundit sig med konungen af Numidien, och deras
här var mycket starkare än Cæsars. Hans trupper började redan
vika, men Cæsar ställde sig i deras väg ocli tvang dem att
återvända till striden; en fanbärare, som kom springande med full
fart, fattade han tag i, vände 0111
honom och ropade: »Där är fienden!»
Med möda tillkämpade han sig segern.
När underrättelsen om denna anlände
till Utica, hvarest Cato hade sitt läger,
ville den ädle frihetsvännen icke öfver
-lefva tyrannens triumf utan stötte
dolken i hjärtat. Rom var sedermera under
lång tid ej mera fritt.
Äfven i Spanien streds på lif och död, och äfven här sviktade
i början Cæsars trupper. Då hoppade den tappre, fältherren från
hästen, sprang genom leden och ropade: »Blygens I icke att
lämna Cæsar, eder fältherre, i händerna på tvenne gossar!»
Förgäfves, de vände sig ånyo till flykt. Då störtade han sig med
sköld och svärd såsom en simpel soldat emot den fientliga
slaglinjen och utropade: »Så vare denna dag den sista i min lefnad!»
Detta förmådde soldaterna att stanna; de stredo med exempellös
tapperhet, till dess den blodiga segèrn var vunnen. Och Cæsar
tillstod, att han i denna slaktning (den stod vid Munda) för första
gången kämpat för sitt lif.
285. Romersk vasmålning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
