Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ur romarnas historia - B. Rom såsom republik - IV. Republikens förfall - 5. Öfvergången till kejsardöme - Antonius och Octavianus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 416 –
nom fången. Slutligen gjorde lian sina båda söner med Kleopatra
till konungar och skänkte dem på förhand provinserna Syrien och
Cilicien. Härigenom retade lian romerska folkets ovilja till det
yttersta, och Octavianus begagnade sig af denna sinnesstämning
och anklagade honom offentligt. Han förklarades för
fäderneslandets fiende och emot Kleopatra utfärdades krigsförklaring. Med
glädje lämnade hon skepp och penningar till kriget; hon öfvergaf
icke Antonius ett ögonblick och förmådde honom till och med att
låta förvisa sin ädla gemål Octavia ur sitt lius i Rom. Octavia
lämnade det under tårar samt medtog sina barn, och då Antonius
och Kleopatra voro döda, tog hon äfven deras barn samt
uppfostrade dem till dvgdiga och aktningsvärda människor.
4.
Antonius och Kleopatra seglade med sina flottor Octavianus till
mötes, ocli vid Actium i Adriatiska hafvet kom det (år 31 f. Kr.)
till drabbning. Antonius’ soldater stredo trots sina svårmanövrerade
farlyg med vanlig tapperhet, då midt under slaget ocli ännu innan
något var afgjordt, Kleopatra gaf sina skepp befallning att fly hemåt.
Antonius följde henne, men hans tappra krigare, hvilka i stridens
hetta ej genast saknade sin fältherre, kämpade med tapperhet ända
till aftonen, då de gåfvo sig åt Octavianus. Antonius’ landtrupper
väntade på honom med längtan ocli skulle genom en seger till
lands kunnat godtgöra det förlorade sjöslaget, men då lian efter
sju dagars förlopp icke infunnit sig, gingo äfven de öfver till
Octavianus. Denne följde efter de flyende till Egypten. Den trolösa
Kleopatra liade nu helt visst gärna förrådt Antonius, om icke
Octavianus bemött henne med köld och stolthet. Hon blef
härigenom tvungen att ställa sig så, som om hon alltjämt vore
tillgifven Antonius. När nu denne ännu en gång ville fresta
krigslyckan och uppställde sina trupper till slaktning, såg han till sin
förskräckelse, huru den ena skaran efter den andra, sannolikt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
