Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Tyska gudar och hjältar - I. Hertha och Oden - Hertha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sångare höjde sina stämmor till den skapande Herthas lof, se, då
trädde där fram ur skogarnas mörker hela skaror af jättelika män
och nalkades den heliga lunden i tyst förväntan. Hvilka män!
Djärft blixtrade det blåa ögat under de buskiga ögonbrynen, och
det blonda håret svallade ned på de breda skuldrorna. Sju fot
höga från hälen till hjässan, buro de den frie mannens tecken:
den breda skölden och det tunga spjutet. Ja, man kunde se på
dem, att de voro skogens herrar, dessa väldiga hjältar, som med
vindsnabbt språng uppnådde uroxen i skogens snår och segerrikt
nedlade honom med spjutet. Stolta öfver sådana lyckligt utståndna
strider, buro de tecknen på sina segrar på sin egen kropp. De
voro nämligen klädda i hudarna af de djur, de själfva nedlagt.
Hvilka voro dessa män? De voro Tysklands äldsta
germaniska invånare, sueverna, och därtill de ädlaste af dessas stammar,
nämligen semnonerna, som bodde mellan Elbe och Oder, och deras
grannar, de krigiska longobarderna, från det nuvarande Altmark.
De och ännu några andra germaniska stamfränder hade kommit
för att fira vårens fest till sin gudinna Herthas ära. Redan har
gudinnan — det hafva prästerna sett och förkunnat — nedstigit
från sin vagn i den heliga lunden, redan hafva prästerna spänt
de invigda korna för vagnen och betäckt honom med dyrbara
mattor, och mängden står i spänd förväntan, då prästerna i
procession nalkas med gudinnan, som, osynlig för folket, gläder sig
åt sin skapelse och den dyrkan, henne ägnas. Sålunda färdas hon
omkring ön. Glada voro de dagar och festliga de platser,
gudinnan lyckliggjorde med sin närvaro; man tågade icke ut till något
krig och fattade ej något vapen till strid; järnet hvilade, man
kände blott glädje och frid. Sedan gudinnan passerat, förlustade
man sig på mångahanda vis. Där dansade nakna ynglingar mellan
svärd, uppställda i marken; här roade man sig med det omtyckta
tärningsspelet eller lyssnade till skaldernas sånger om hjältarnas
bragder och drack det berusande mjödet ur uroxens born. Då
gudinnan tröttnade på att längre vistas ibland de dödliga, förde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
