Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Tyska gudar och hjältar - II. Arminius, cheruskern, och Civilis, batavern - Arminius, den tyska frihetens räddare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 11
för att med germaner kufva germaner. Arminius stannade några
år i Rom, och hans lifliga och uppåtsträfvande sinne fann där
näring; han lärde sig romarnas språk, romersk krigskonst och
slughet och gjorde sig snart så omtyckt, att Augustus tilldelade
honom romersk medborgarrätt och riddarvärdighet. Då hans
fader Segimer dödt, återvände han med romarnas tillåtelse till sitt
fosterland. Måhända trodde man i Rom, att ynglingen, som
blifvit upphöjd till ära och värdighet, vore uppfylld af kärlek till Rom
och skulle ingifva sina landsmän liknande känslor, men man
bedrog sig. Likasom fordom Moses, då han uppfostrades vid Faraos
hof, tillägnade sig all egyptiernas visdom men likväl glödde af
kärlek till sitt olyckliga, förtryckta folk, så hade äfven Arminius
blott till sin bildning men ej till tänkesätt blifvit romare. Hans
hjärta var och blef med varm kärlek tillgifvet fosterlandet.
Sedan ban återvändt hem, såg ban tydligt sitt fosterlands
förestående undergång. Med list och våld liade romarna allt
vidsträcktare utbredt sitt välde; allt talrikare blefvo deras förskansningar
ocli besättningar på tvsk mark; allt mera undanträngdes
germaniska seder och bruk. För att småningom och oförmärkt kasta
träldomens ok öfver germanernas nackar utskref man deras unga
manskap til! krigstjänst, vande dem vid främmande behof och
romerskt lefnadssätt samt tillsände dem romerska advokater, som
enligt romersk rätt skulle slita deras tvister. Med synnerlig
hårdhet förtrycktes germanerna af Quintilins Varas, som nu var
ståthållare öfver landet på ömse sidor 0111 Rhen. Folket hatade
honom, ty han tog icke blott deras gods och egendom, utan försökte
äfven att undantränga deras gamla seder och deras fäders språk,
så att de, äfven då de talade, alltid skulle påminnas om att de
voro trälar under Roms välde.
Arminius vredgades i sitt hjärta, då han såg sina landsmäns
smälek, och beslöt att rädda Germaniens frihet. Företaget var
emellertid svårt och för en vanlig man outförbart. Romarna stodo
i landet med en stor krigsmakt, som hunnit vänja sig vid det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
