Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Tyska gudar och hjältar - II. Arminius, cheruskern, och Civilis, batavern - Arminius, den tyska frihetens räddare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 16 —
på huru friheten skulle kunna bevaras för kommande tider och
fann det enda medlet i ett förbund mellan de germaniska folken,
men liöfdingarnas afund sins emellan motarbetade hans planer.
Alla ville ernå väldet för sig och främst af alla Segest. Denne
bar alltjämt ett oförsonligt hat emot Arminius, öfverföll honom
oförmodadt och slog honom i bojor, men hjältens trogna
följeslagare befriade honom och utkräfde hämnd på förrädaren.
Så snart romarna fingo kunskap om denna tvedräkt, växte
på nytt deras mod, och de beslöto att hämnas Varus’
nederlag. En ansenlig här utrustades, och först bröt Tiberius,
Augustus’ styfson, upp emot germanerna, men dessa drogo sig tillbaka
till sina skogar. Snart därpå framträngde Germanicus, Drusus’
son, till Rhen, angrep och besegrade marserna och chatterna samt
ödelade deras land. Då sände honom Segest i hemlighet ett bud,
att han, som städse varit romarnas vän, var belägrad af sitt eget
folk i sin egen borg och anhöll, att Germanicus skulle komma
och med härsmakt befria honom. Romaren åhörde med
glädjebudskapet, aftågade och befriade förrädaren. I Segest borg vistades
många ädla germanska kvinnor och ibland andra Thusnelda,
Arminius’ maka; alla dessa öfverlämnade den trolöse till romarna
såsom fångar. Tigande och utan att fälla en tår, bibehöll
Thusnelda sin värdighet vid detta hårda slag och tänkte på sin make.
När denne erhöll kunskap om sin svärfaders nedrighet, ilade han i
sin smärta från trakt till trakt och uppeldade folket till hämnd. Då
reste sig fosterlandsvännerna ånyo i raseri mot romarna, men
Germanicus tågade stolt och med förtröstan om seger fram genom
Teu-toburgerskogen. Här kom han äfven till den plats, där legionerna
stupat, och lät begrafva sina fallna landsmäns hvitnade ben. Ännu
kvarstodo de altaren, på hvilka romarnas anförare blifvit offrade
åt gudarna. Törstande efter hämnd tågade Germanicus djupare
in åt landet, men då kom återigen Arminius framilande likt en
storm med sina skaror och dref romarna tillbaka. Dessa flydde
skyndsamt tillbaka öfver Rlien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
