Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Tyska gudar och hjältar - II. Arminius, cheruskern, och Civilis, batavern - Civilis, den ädle batavern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 22 —
frieser och chanker, sina egna bundsförvanter, då de just sutto
vid sin måltid; i deras händer föllo äfven Civilis’ maka och syster,
som af dem utlämnades till romarna. Oaktadt sin sorg häröfver,
förlorade emellertid Civilis icke modet utan fortsatte frihetskriget
ännu ihärdigare än förut. Han samlade sina skaror vid Xanten
och lät därpå bygga en fördämning i Rhen, så att flodens vatten
skulle utbreda sig vida omkring och fördränka fienden. Han och
hans bataver fruktade ej öfversvämningen, ty de voro vana vid
sådana. Med goda förhoppningar gaf han tecken till strid och
lät de särskilda germaniska folken, uppställda i kilformiga
slagordningar, angripa romarnas sex legioner. Men en öfverlöpare
hade visat dessa en omväg, på hvilken de föllo fienden i ryggen.
Nu gaf Civilis segern förlorad, men hoppet öfvergaf honom ej.
Han lät öppna den fördämning emot Rhen, som Drusus fordom
anlagt, och på en gång stod hela låglandet ända till Waal under
vatten, hvarpå Civilis åter angrep romarna. Tack vare sin
tapperhet och sin fältherres krigskonst vunno dessa likväl segern.
Då de förbundna började fly, ställde sig Civilis i deras väg och
uppehöll dem med böner och förmaningar; slutligen dödades hans
häst, hvarefter han hoppade i floden ocli sam lyckligt öfver till
andra stranden. Inom kort stod han åter slagfärdig emot
romarna. Nu stred man till sjöss inom batavernas eget område,
men då drabbningen blef oafgjord, drog sig den outtröttlige
frihetshjälten tillbaka öfver Waal för att utgrunda nya planer och
till fiendens öfverraskning sätta dem i verket. Romarna å sin
sida insågo, att de, trots all sin tapperhet, ej skulle kunna med
framgång fullfölja kriget, så länge Civilis med sin järnvilja stod i
spetsen för motståndet. Därför uppviglade de folket och de
förnämste emot honom och bedårade dem så länge med listigt tal,
att bataverna blefvo vacklande i sin förtröstan och tro på
Civilis. För att afvända ännu större olyckor, måste den öfvergifna
hjälten bjuda arffienden handen till förlikning. Detta skedde år
70 e. Kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
