Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. De romerska kejsarna och kristendomen - III. Antonius och Pachomius Upphofvet till klostren - Pachomius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 64 —
en egenskap hos den, som är betecknad därmed. Den, som vill
upptagas i klostret, skall först under tre år genom hårdt arbete
pröfvas, innan han tillåtes deltaga i de heliga öfningarna. Alla
skola bedja tolf gånger på dagen, lika många gånger på aftonen
och sammaledes på natten. De, som hunnit längre i gudaktighet,
må det likväl vara obetaget att bedja ännu ’oftare.»
3.
Pachomius och den gamle Palämon hörsammade kallelsen
samt uppförde enligt ängelns föreskrift ett kloster i Tabennä. När
byggnaden omkring år 326 var nästan färdig, begaf sig Palämon
tillbaka till sin gamla vistelseort, men kom öfverens med sin
älskade lärjunge, att de skulle växelvis besöka hvarandra. Och så
skedde äfven ända till den gamles död; han dog nämligen kort
därefter i Pachomius’ armar och blef jordad af denne.
Emellertid hade ryktet om den helige Pachomius utbredt sig
allt mer och mer, och allt flera och flera infunno sig med
föresats att ägna sig åt munklifvet. Först profvade Pachomius dem
och förvissade sig om deras föräldrars bifall; därpå gaf han dem
munkdräkten, undervisade dem om deras plikter ocli förmanade
dem att i synnerhet afsäga sig alla jordiska intressen och
ståndaktigt bemöda sig efterfölja Jesus Kristus. I själfva verket
utmärkte sig äfven, såsom historien intygar, de första munkarna i
Tabennä genom stor fromhet, ocli många ibland dem, som växt
upp i råa seder, blefvo till och med bildade till dygdiga människor.
Munkarnas i början föga betydande antal belöpte sig redan
år 333 till hundra och då Pachomius dog till tretusen. Till deras
härbärgerande eröfrades många kloster, och Pachomius själf
anlade nio stycken munk- och ett nunnekloster i öfre Egypten.
Hvarje sådant kloster bestod af flera hus, och hvarje hus hade
flera celler. Hvarje kloster hade sin särskilda föreståndare eller
fader (abbas, abbot), och munkarna indelades i flera grader. Så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
