Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Folkvandringarna - II. Alarik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Gud öfvergifna staden. Från denna tidpunkt blef Rom allt
mer öde. Likgiltigast af alla var dock kejsar Honorius. Då
underrättelsen om att Rom fallit i fiendernas händer anlände till
Ra-venna, sprang en tjänare, som hade uppsikten öfver det kejserliga
fågelhuset, uppfylld af bestörtning till sin herre och ropade: »Det
är förbi med Rom!» Kejsaren blef mycket förskräckt, emedan
han trodde, att hans stora tupp hade dött, men han tröstade sig
snart, då man sade honom, att det ej var lians tupp utan
världens hufvudstad, som vore förlorad.
Den 24 augusti år 410 hade Alarik intågat i Rom, men han
blef ej länge sysslolös, ty redan på sjätte dagen därefter bröt han
upp med sin här till Sicilien för att därifrån gå öfver till Afrika.
Redan voro en mängd fartyg i ordning att föra trupperna öfver
sundet vid Messina, då hjälten insjuknade i Koseuza vid Busento
och afled i en ålder af 34 år. Hans folk bar honom under djup
sorg och klagan till floden, afledde dess vatten och gräfde i dess
torrlaggda bädd en graf åt sin konung. Iklädd full rustning och
med svärdet i hand, sänktes ban ned jämte en dyrbar skatt, och
sedan hans lik blifvit betäckt med jord, offrades fångarna, som
verkställt arbetet, och floden leddes åter i sitt lopp och öfver
grafven. Ingen människa har kunnat finna det ställe, där den
götiskte hjälten hvilar efter sitt bragdrika lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
