Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Folkvandringarna - IV. Östgöter, Västgöter, Longobarder - Belisarius och Narses - 2. Belisarius tågar till Italien - 3. Totilas och Narses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 114 —
under hans segerbana till Konstantinopel. Belisarius lydde utan
att knota.
3. Totilas och Narses.
Det tappra folket förlorade likväl icke modet, utan valde till
konung den ädle Totilas, hvilken visserligen var ung, men lika vis
som tapper. Nu tycktes lyckan ännu en gång le emot göterna.
Totilas återeröfrade öppna landet och de flesta städerna, intågade
segrande i Rom och Neapel samt vann genom vänlighet och
mildhet de öfvervunnas hjärtan. Redan hade den götiske hjälten åter
intagit hela södra Italien, då Justinianus ångrade sig och
återsände Belisarius med en här till krigsskådeplatsen. Den
skicklige fältherren intog ånyo Rom samt försvarade detsamma emot
Totilas med sådan envishet, att han, när kastkroppar tröto, till och
med lät nedslunga de vackraste bildstoder på de belägrande. Nu
bestormade emellertid Belisarius’ fiender ånyo kejsaren och försökte
bibringa honom misstankar, att fältherren ämnade göra sig till
envåldshärskare öfver Italien. Justinianus återkallade Belisarius
för andra gången, och genast återtog Totilas Rom och snart därpå
hela Sicilien. Göternas flotta blef däremot slagen, ocli till lands
kom den nye fältherren Narses, en af kejsarens kammarherrar
samt liten och svag till växten men af stor tapperhet och rik
begåfning. Denne stod i spetsen för en starkt rustad här, ocli vid
foten af Appenninerna i samma trakt, hvarest fordom Canidius
besegrade gallerna, stötte de båda fienderna tillsammans.
Totilas hade förbjudit göterna att använda pilar eller andra
kastvapen samt blott strida med sina spjut eller andra handvapen,
på det att individens kraft och mod skulle fälla utslaget. Denna
befallning var ädel men icke klok, enär göterna därigenom blefvo
underlägsna de kejserliga, hvilka betjänade sig af de olika vapen,
omständigheterna kräfde. Det götiska rytteriet stormade
oförfä-radt framåt, utan att fotfolket hann följa med, och litade på sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
