Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Folkvandringarna - IV. Östgöter, Västgöter, Longobarder - Belisarius och Narses - 3. Totilas och Narses - 4. Tejas, östgöternas siste konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 -
tade dem den man, som aldrig själf dragit ett svärd men likväl
hopat så många krigs elände öfver de germaniska folken.
4. Tejas, östgöternas siste konung.
553 e. Kr.
De göter, som undkommit i slaktningen, gingo öfver Po och
skyndade till Ticinum (Pavia). Här utvalde de Tejas till konung, ocli
denne bemäktigade sig den skatt, som Totilas samlat i Ticinum,
och försökte att värfva förstärkningar till den försvagade hären.
Narses å sin sida begaf sig skyndsamt till Rom, hvilket de
därvarande göterna ämnade modigt försvara. Totilas hade nedbränt
en stor del af staden, men Hadrianus’ grafvård (på högra
stranden af Tibern) hade han ytterligare befästat, och dit förde nu
göterna alla sina dyrbarheter samt rustade sig att försvara fästet
med all makt; de andra murarna lämnade de obevakade.
Fienderna kunde ej heller angripa alla murarna samtidigt utan blott
här och där, och på dessa hotade punkter samlade sig då äfven
göterna och lämnade de mellanliggande partierna fria. Vid ett
sådant obevakadt ställe passade de kejserliga på att bryta in, och
sålunda eröfrades Rom för femte gången — tre gånger af
kejsarens härar och två gånger af göterna.
Tejas insåg, att göterna ej ensamma skulle kunna reda sig i
kriget, hvarför han bad fenikernas konung Teobald om hjälp.
Frankerna ville emellertid icke våga något vare sig för göterna
eller kejsaren utan för egen del bemäktiga sig Italien. Då måste
Tejas uppgifva hoppet samt drog sig söderut till hafskusten och
kom obemärkt af fienden till Kampanien. I detta landskap ligger
det eldsprutande berget Vesuvius, vid hvars fot den lilla floden
Draco upprinner och flyter förbi staden Nocera. Flodens bädd är
mycket trång och djup, så att öfvergången är ganska svår.
Göterna liade besatt den enda bron och befästat den med trätorn
och ballister (kastmaskiner) till afvärjande af fienden. Sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
