Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Folkvandringarna - IV. Östgöter, Västgöter, Longobarder - Belisarius och Narses - 5. Roderik och Tarek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 122 —
och på detta tomma löfte förrådde de båda hämndlystne männen
sitt fosterland.
Musa tordes emellertid ej fullkomligt lita på dem utan lät
därför Tarek först gå öfver det smala hafssundet med en liten
skara för att utforska landet ocli folkets sinnesstämning. Tarek
landsteg vid Spaniens sydspets och kallade den klippa, hvarest
han landade, Gebel al Tarek, d. v. s. Tareks berg; hvaraf sedan
namnet Gibraltar uppkommit. Genast afföllo några götiska
ädlingar och öfvergingo till den arabiske härföraren, hvilken ökade
sin här genom förstärkningar från Afrika. Roderik blef förskräckt
öfver faran och uppbådade bela den götiska hären. Vid pass 90,000
man samlade sig under hans fanor, men den gamla kraften
saknades, ocli Roderik var föremål för mångas bat. Han tågade mot
söder till den lilla staden Xeres, hvarest äfven Tarek hade slagit
läger, och endast floden Guadalete skilde de båda härarna.
Araberna voro mycket underlägsna till antalet, men de lifvades af ett
fantastiskt och obetvingligt mod, ty Mohammed hade lärt, att de
skulle vinna den största saligheten i himmelen, som med beväpnad
hand utbredde hans lära och funno sin död i striden. Då
Roderik begaf sig till drabbningen, bar han ett pärldiadem på sitt
hufvud och var iklädd en vid mantel, betäckt med broderier i guld
och silfver; han färdades i en af tvenne hvita mulåsnor dragen
A’agn af elfenben, hvaruti han satt bekvämt tillbakalutad för att
åskåda striden.
Trenne dagar hade man redan kämpat utan något afgörande,
ty emot arabernas större tapperhet stod göternas högre antal. På
tredje dagen höllo morerna nästan på att vika för öfvermakten,
och tusenden af dem betäckte slagfältet, då Tarek åter eldade
deras mod. »Mina bröder», utropade han, »framför eder är fienden
och bakom eder hafvet, livad väljen I? Följen eder anförare, jag
offrar mitt lif eller sätter min fot på den besegrade konungens
nacke!» Utom påverkan af dessa ord samt sina krigares af
förtviflan upptända raseri, litade Tarek isynnerhet på bistånd af grefve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
