Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Världsomhvälfvande religionsrörelser - I. Muhammed och kaliferna - Kaliferna - 6. Harun er-rasjid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 159 —
Ryktbarast har Harun er-rasjid blifvit genom sin kärlek till
konster och vetenskaper, men han uppmuntrade äfven
arabernas skeppsfart och handel, grundade lika många fabriker som
skolor och anlade en mängd präktiga palats, trädgårdar och
vattenledningar. Bagdad kunde i afseenda på vetenskaplig
blomstring täfla med Alexandria. Kalifens hof var en samlingsplats
för lärda af mångahanda slag, och han själf tog ännu
undervisning i vältalighet, ty han behöfde den för de offentliga föredrag
öfver Koran, hvilka han såsom kalif skulle hålla. Till lärare för
sina söner kallade han den lika lärde som frimodige Malik. Denne
hade emellertid redan fullt upp att göra med att undervisa unga
araber i moskén och lät hälsa, att han icke hade tid att komma
till kalifens palats; Harun er-rasjid kunde sända sina söner till
moskén. Frimodigt tillade han: »Det är bättre, att herrarna tjäna
vetenskapen än vetenskapen herrarna!» Långt ifrån att blifva
förtörnad öfver detta svar, befallde kalifen sina söner att begifva sig
till moskén och i sällskap med unga araber af lägre stånd begagna
sig af den vise Maliks undervisning.
De goda förmaningar, den förste kalifen Abu-Bekr gifvit sina
emot Syrien aftågande härskaror, »att skona sädesfält och
fruktträd samt icke döda mer boskap än som behöfdes för soldaternas
underhåll», följdes ej alltid af araberna. Äfven på Haruns tid var
detta händelsen. En gång infann sig hos honom en kvinna,
tillhörande någon af de lägre samhällsklasserna, och beklagade sig
öfver att soldaterna förstört hennes gröda. Kalifen, som själf
åhörde alla sina undersåtars klagomål, sökte lugna henne och
frågade, om hon ej erinrade sig det ställe i Koran, som säger: »När
stora furstars härar framrycka, måste undersåtarna fördraga, att
de gå öfver deras fält.» — »Jo, hei-re», svarade den bedröfvade
kvinnan, »men det står också skrifvet i Koran, att de furstars
boningar skola blifva öde, som främja det orätt är.» Detta
träffande svar rörde kalifen, och han befallde genast, att man skulle
till fullo ersätta kvinnan hennes förlust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
