Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Världsomhvälfvande religionsrörelser - II. Kristendomens budbärare - Nordens apostlar - Den helige Ansgarius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 1(177 —
»Vredgas icke på mig!» sade Autbert lugnt. »Jag vill ju blott
hafva visshet om din föresats och ej tadla dig.»
»Nå väl då», svarade Ansgarius, »man har frågat mig, om
jag vill i Guds namn förkunna hedningarna evangelium, och jag
vågar ej undandraga mig Guds kallelse. Ja, jag längtar att få
begifva mig af, och ingen skall lyckas förmå mig afstå från min
föresats.»
»Och jag», svarade Autbert, »skall aldrig medgifva, att du
reser allena. Jag följer med dig!»
Ansgarius blef gladt öfverraskad. Genom en sådan mans,
som Autbert, deltagande, måste ju hans verk blifva lättare och
tillika välsignelserikare. Wala, deras klosters abbot, gaf gärna
sitt tillstånd till Autberts deltagande i färden, ocli sålunda
anträdde de densamma med godt mod och af kejsar Ludvig
utrustade med allt, hvad de behöfde. Jämte Harald och hans följe
gingo de ombord på ett fartyg och foro ned utför Rehn till
Nordsjön. Redan på denna resa sattes de båda missionärernas
saktmod och själfbehärskning på ett hårdt prof, ty deras danska
följeslagare hånade och kränkte dem på allehanda vis. Deras
oföränderliga vänlighet och fördragsamhet afväpnade likväl slutligen
de vilda danskarnas förolämpningar och hån och förändrade efter
hand deras bemötande emot Kristi milda tjänare till allt mera
stegrad aktning och kärlek. På hösten år 826 anlände de
resande till danska kusten. Autbert och Ansgarius genomvandrade
därefter landet och förkunnade för dess invånare frälsningens lära.
Men nu trädde äfven emot dem hela svårigheten af deras
förehafvande i all dess nedslående verklighet, ty danskarna emottogo dem
med trög likgiltighet eller dystert hat. Folkets sinnen voro råa
likasom deras land och uppbrusande såsom hafvet vid deras kuster.
Därför beslöto de båda munkarna att vända sig till barnen och i
dem försöka uppfostra ett för kristendomen emottagligare, mildare
släkte. De köpte sålunda af de råa infödingarna ett antal gossar
och grundade för dessa en uppfostringsanstalt vid Haddeby i det
Grube, Historien och Bagan. II. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
