Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Bildandet af stater - Franker, sachsare och normander - II. Frankiska seder - Beskrifning på en frankisk stormans bröllopståg - Slafvarnas behandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 198 —
skulle hafva erfarit fröjd, om du fått se den kunglige ynglingen
Sigismer, enligt sitt folks sed klädd såsom brudgum, begifva sig
till sin svärfaders hus. Hans häst var smyckad med en praktfull
bröstbeklädnad, ja, både före och efter honom gingo hästar prydda
med ädelstenar. Brudgummen var emellertid ej till häst, ty det
ansågs mera passande, att han färdades till fots, omgifven af sina
följeslagare, iklädd en lysande, purpurfärgad dräkt med prydnader
af guld och hvitt siden, hvilken fullkomligt svarade emot färgen
på hans hår, ansiktshy och hela utseende. Anblicken af hans
följeslagare var äfven nu, i fredstid, fruktansvärd; deras fötter
voro till fotknölarna betäckta af en slags grofva skor, men benen
ända upp öfver knäet obetäckta; de buro en tätt åtsittande blus
af växlande färg, som ej räckte till knäna och hvars korta ärmar
endast skyddade öfre delen af armarna; den i grönt skiftande
manteln stack af emot den rödlätta hudfärgen. Svärden hängde
i ett gehäng ned från skuldrorna och smögo sig tätt intill de med
en djurhud omgifna höfterna. Samma dräkt som är deras
högtidsklädnad, är äfven deras krigsskrud. I högra handen buro de
med hullingar försedda spjut eller stridsyxan, hvilken äfven
användes till kastvapen; i den vänstra förde de skölden, som har
snöhvit kant och gul buckla. Denna sköld vittnar såväl om
ägarens rikedom, som vapensmedens konst. I det hela var allt så
beskaffadt, att man kunde snarare tro det vara ett krigs- än ett
bröllopståg.»
Slafvarnas behandling.
I sjätte århundradet lefde en frankisk storman vid namn
Ranhing, en stolt och grym man, som illa misshandlade sina
slafvar. Då han intog sin aftonmåltid, måste en slaf hålla
vaxljuset åt honom, men först befallde han honom att blotta sitt lår
ocli hålla ljuslågan så nära intill det, att den slocknade; därpå
åter tända ljuset och fortsätta brännandet, till dess ett stort bränn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
