Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Bildandet af stater - Franker, sachsare och normander - II. Frankiska seder - Blodshämnden hos frankerna - Strafflagar och gudsdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 200 —
de båda drottningarna Fredegunda och Brunhilda gjorde sig
förfädrens gamla råa seder ofta åter gällande. Därom vittnar följande
händelse, som timade i Tournay i frankernas land.
En äkta man var ofta otrogen sin maka och erhöll därför
förebråelser af hennes broder, hvilken förmanade honom att bättra
sig. När detta emellertid ej var händelsen, blef svågern så
förtörnad, att han jämte ett antal af sina vänner öfverföll och dödade
den andre. Dennes vänner å sin sida grepo äfven nu till vapen,
och det utspann sig en allmän strid, som slutade så, att alla blefvo
dödade, utom en. Nu reste sig äfven alla släktingarna till de döda
och ville hämnas sina anförvanters död. Drottning Fredegunda
manade till fred, på det att icke fiendskapens brand skulle gripa
ytterligare omkring sig, men alla hennes förmaningar
voro förgäfves. Då tänkte hon kunna förekomma
striden genom att rödja upphofsmännen ur vägen
samt inbjöd därför bägge partiernas förnämsta
anförare till ett gästabud och undfägnade dem väl. När
måltiden var slutad, förblefvo de inbjudna enligt
frankisk sed lugnt sittande och fortsatte dryckeslaget.
Så småningom blefvo de druckna, och äfven deras
män voro rusiga och sökte sig plats hvar som helst i palatset för
att sofva ruset af sig. När Fredegunda trodde, att ögonblicket var
lämpligt, lät lion några af sin lifvakt beväpnade med stridsyxor
gå in i salen och ställa sig bakom gästerna, hvilka ännu sutto
vid bägarna och tvistade med hvarandra. På ett gifvet tecken
slogo drottningens tjänare till, och frankerna föllo döda från sina
stolar. Nu trodde sig drottningen hafva sörjt för fredens
upprätthållande, men de dödades vänner skulle gärna hafva utkräft hämnd
på henne, blott de vågat ocli kunnat.
Strafflagar och gudsdomar.
Vi finna redan lios frankerna urgamla lagar och vissa
tingsdagar, då folket samlade sig på en öppen plats. Konungen själf
71. Vas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
