Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Bildandet af stater - Franker, sachsare och normander - IV. Karl den store - Karls död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 232 —
liglietens slut, stödd på sin sons arm återvände till sitt palats.
Här tilldelade han honom präktiga skänker och lät honom sedan
återresa till Aquitanien. Vid afskedet omfamnade de ocli kysste
hvarandra och gräto tårar af kärlek och vemod. De kände, att
det var deras sista möte; de sågo hvarandra aldrig åter.
Följande år i januari öfverfölls Karl ånyo af ett häftigt
feberanfall. Han ville såsom vanligt öfvervinna detsamma genom
fastande men förgäfves; hans krafter hade redan aftagit för
mycket, och han gick sin upplösning till mötes. På sjunde dagen af
sin sjukdom lät han sin förtrogne vän, biskop Hildbald komma
för att gifva sig den heliga nattvarden. Sedan lian begått denna,
tilltog hans svaghet allt mera, och följande morgon kände lian,
att slutet var nära. Då gjorde han korstecknet, knäppte ihop
händerna öfver bröstet, slöt sina ögon och bad med sakta röst:
»Herre, i dina händer befaller jag min anda!» Och sålunda
insomnade lian, lugnt och saligt, den 28 januari 814 i en ålder af
72 år och sedan lian under 47 år med ära regerat sitt stora rike.
Sedan hans lik blifvit sorgfälligt balsameradt, blef det begrafvet
i ett grafhvalf i domkyrkan i sittande ställning och iklädt full
kejserlig skrud med krona och svärd, en pilgrimspåse omkring lifvet
och en evangeliebok hvilande på knäet. Därefter igenmurades
grafkam maren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
