Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Bildandet af stater - Franker, sachsare och normander - V. Ludvig den fromme och hans söner - Brödrastriden - Fördraget i Verdun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 239 —
att han allena ej kunde emotstå deras förenade makt, bad han om
fred och för att erhålla densamma öfvergaf och förrådde den
äre-löse mannen det sachsiska folket. Konung Ludvig inryckte i
landet, och genast förenade sig adeln med honom till frihetens
undertryckande. Tyvärr lyckades det äfven för deras öfvermakt, och
Ludvig förfor med omänsklig stränghet emot de besegrade.
Etthundrafyrtio bland Stellingerförbundets ledare och deltagare blefvo
afrättade och många andra grymt stympade. Sålunda fingo de
böta för att med förlitande på fursteord hafva velat återställa sin
gamla författning och oafhängighet.
Fördraget i Verdun.
Nu först öfverenskommo Ludvig och Karl med Lothar om
fred, och i den stad, som på tyska kallades Wirten och på franska
Verdun, afslöto de år 843 ett delningsfördrag. Ludvig erhöll alla
länderna på denna sidan Rhen, hvarest tyska talades, samt
dessutom för det goda vinets skull städerna Mainz, Speier och Worms
med deras områden, på andra sidan, och allt såsom ett eget,
själfständigt konungarike. Länderna på andra Rhenstranden,
nämligen Burgund och Nederländerna, tillföllo Lothar, jämte Italien
och kejsarvärdigheten. Hela det västfrankiska riket, hvilket låg
bortom Lothars, bekom Karl den skallige, hvars välde sålunda
var beläget emellan Rhone, Saone, Maas och Schelde, Medelhafvet,
Pyreneerna och Atlanten och senare kallades Frankrike. Ifrån
denna tid skilde sig tyskarna allt mer och mer ifrån västfrankerna
(fransmännen), och Tyskland gick sin egen väg. Begreppet ’det
tyska folket’ var emellertid ännu ingalunda medvetet och vanligt;
först senare knöt sig vid det gemensamma språket (lingua teudisca)
ett nationellt gemensamt namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
