Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Bildandet af stater - Franker, sachsare och normander - VI. Anglosachser och normander - Alfred den store - Alfred bygger en flotta - Alfreds motgångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 245 —
segrade dem ånyo, och nu måste de med ed utfästa sig att
hädanefter förhålla sig fredliga och lugna. De tygellösa vikingarna hade
emellertid föga försyn för vare sig eder eller sin aflämnade gisslan
och framryckte snart åter. Då kom Alfred på den tanken att
hellre försöka mota danskarna till sjöss än först tillåta dem att
landstiga och sedan strida. Han erinrade anglosachserna därom,
att äfven deras förfäder varit stora och mäktiga på hafvet, och
uppmanade dem att bygga skepp i alla sina hamnar för att med
dem bevaka flodmynningarna och hindra danskarna att landa.
Hans befallningar åtlyddes, och en hel dansk flotta blef
tillbakaslagen. Medan detta inträffade i västra delen af landet, i Wessex,
inföll emellertid en annan dansk skara under sin anförare Hiibbas
i norra England, men äfven denna led ett svårt nederlag och
förlorade till och med sin fana. På denna fana hade höfdingarna
Yngvars och Hubbas trenne systrar inväft Odens fågel, korpen,
hvilken danskarna ansågo vara lefvande och som de riktade sina
blickar på, när något företag lockade dem. Om korpen tycktes
flaxa ined vingarna, så betydde det lycka och seger för danskarna,
men om han sänkte dem, så förestod nederlag.
Alfreds motgångar.
Likväl sväfvade olyckan öfver Alfreds hufvud. Hans här blef
upprepade gånger slagen, och själf måste han med en liten skara
följeslagare söka sin tillflykt i grefskapet Somersets sumptrakter
och moras. Många af anglosachserna flydde öfver hafvet till andra
länder, medan många förenade sig med danskarna och öfvergåfvo
sin konung, som stundom kämpade med den största nöd. En
gång hade han fått ett säkert gömställe hos en herde och satt vid
härden, täljande sig några pilar, men herdens hustru anade ej,
hvilken främlingen var, utan hade befallt honom att se efter
brödet, som hon bakat och skjutit in i ugnen. Alfreds tankar
stannade emellertid icke vid brödet utan sväfvade vida ut, ty han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
