Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Bildandet af stater - Franker, sachsare och normander - VI. Anglosachser och normander - Alfred den store - Alfred återvinner sitt rike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 247 —
Alfred återvinner sitt rike.
Därefter utforskade Alfred invånarnas i de tre närmast belägna
grefskapen sinnesstämning, och då han ansåg sig kunna lita på
deras mod och ifver, återvände han till sin ö. Här uppehöll han
sig nu med sin lilla skara ytterligare sju veckor, men vid
pingsttiden kallade han alla sina trogna att möta honom i den östra
delen af en skog, kallad Seehvood, d. v. s. pilskogen, i Somerset.
Där infunno de sig talrikt samt hälsade med jubel sin konung.
Nu gick han löst emot danskarnas läger. Det blef en hård strid,
ty fienden var öfverlägsen till antalet, men anglosachserna
kämpade för sitt fädernesland och sin frihet och anfördes af en
konung, som i mod, klokhet och tapperhet icke hade sin like.
Danskarna blefvo slagna och drogo sig tillbaka inom sitt befästade
läger. Alfred förföljde dem samt belägrade dem så länge, att alla
deras lifsmedel togo slut; då sände de honom bud och erbjödo
sig att lämna landet och aldrig återkomma, om han ville bevilja
dem fritt aftåg. Alfred biföll deras begäran, och denna gång höllo
danskarna fördraget. Ja, deras konung gick ännu längre; Alfreds
storsinthet och ädla väsen hade gjort ett så djupt intryck på
konung Guthrum, att han efter flera samtal dem emellan lofvade att
blifva kristen. Kort därefter tog Guthrum jämte trettio af sina
män dopet, och Alfred själf var deras dopvittne. Därpå gaf han
den danske konungen rika skänker och landet Ostangeln såsom lön.
Ifrån denna tid var alltid segern på Alfreds sida. Visserligen
kommo alltjämt nya skaror, men den kloke konungen hade nu en
ordnad flotta samt gick dem redan till mötes på hafvet och
besegrade dem där. En gång sammanträffade han med en dansk
flotta, som han till hälften förstörde, så att danskarna i de öfriga
skeppen nedlade vapnen, föllo på knä och bådo om nåd. Han
beviljade deras bön, och ifrån denna stund hade England en längre
tids lugn, ty danskarna vände sig hellre till andra kustländer, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
