Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Tyska kejsare och konungar - I. Henrik I och Otto I - Henrik I, stadsuppbyggaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 276 —
klostret St. Gallen, uppbrände förstäderna till Konstanz men ej
kunde eröfra den af murar omgifna egentliga staden.
Henrik lät därför en befallning utgå öfver hela landet, att
på lämpliga orter stora ocli rymliga fästen skulle anläggas, hvarest
hvar nionde man ifrån det omgifvande distriktet skulle flytta in
såsom besättning. Visserligen var bosättning i städer
motbjudande för nordtyskarna, och mycket motstånd röntes här ocli
hvar, men snart insåg man den kungliga förordningens klokhet
ocli arbetade dag och natt med sådan ifver, att öfverallt i landet
snart reste sig små städer med ståtliga torn och starka murar,
bakom hvilka de stridbara borgarna trotsigt afvaktade ungrarnas
annalkande. Sålunda blef Hamburg befästadt, Itzehoe förstärktes,
murarna omkring Magdeburg, Halle och Erfurt utvidgades, ty dessa
städer funnos redan på Karl den stores tid; nya städer anlades
såsom Merseburg, Quedlinburg, Meisen, Wittenberg, Goslar, Soest,
Nordhausen, Duderstadt, Gronau, Pölde och många andra, om hvilka
intet är antecknadt i de gamla krönikorna. De inom borgen boende
kallades borgare och började att sysselsätta sig med allahanda
göromål och yrken för att ej vara sysslolösa samt kunna tillbyta sig
landtmännens varor. Kejsarna uppmuntrade städerna, gåfvo alla
lifegna, som flyttade dit, friheten, förlade dit marknader och
mässor, förlänade dem mynt- och skatterättigheter och skänkte dem
jord och skogar, så att stadsväsendet raskt utvecklade sig och
kejsarna alltid funno troget bistånd bos de krigiska borgarne i sina
stridigheter med den ohandterliga adeln. Efter få århundraden voro
städerna, hvilka numera ofta blefvo ett slags republiker under namn
af ’fria riksstäder’, sätet för den europeiska handeln samt för
konstfärdighet, vetenskaper ocli bildning. De voro under en lång tid
den tredje makten i staten, och hvilken betydelse de för
närvarande hafva såväl i politiskt som intellektuellt hänseende, ligger
ju i öppen dag. Dessa oöfverskådliga följder liade Henriks
uppbåd för byggandet af städer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
