Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Tyska kejsare och konungar - I. Henrik I och Otto I - Henrik I, stadsuppbyggaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 279 —
en kulle och betraktade med återhållen vrede fiendens görande,
medan deras snabba hopar ofta redo fram till tyskarnas läger och
hånfullt utmanade dem till strid. Slutligen kunde tyskarnas
otålighet ej längre stäfjas, de begärde att få strida. Genom bikt och
nattvard beredde de sig att dö och uppställde sig därefter i
välordnade led. För att höja deras mod, red Henrik fram och
tilltalade dem: »Från huru stora faror vårt fordom så söndrade rike
blifvit befriadt, veten I själfva bäst, ty I hafven varit nära att
duka under för inre tvedräkt och yttre fiender. Men nu sen I det
genom Guds nåd, våra ansträngningar och eder tapperhet lugnadt
och ordnadt, och den ena fienden, slaverna, är besegrad. Nu
återstår oss att befria oss från den andra och allmänna fienden,
ungrarna. Hittills liar jag måst gifva allt, som tillhörde eder, för alt
fylla deras skattkammare; nu skulle jag äfven nödgas plundra
kyrkan och hennes tjänare, ty all vår egendom är uttömd.
Be-tänken sålunda eder välfärd ocli besluten, hvad som bör göras!
Skall jag taga det, som är afsedt för Guds tjänande, och därmed
köpa oss fred af Guds fiender, eller skall jag söka skydda det till
Hans ära, på det Han måtte förlossa oss, som i sanning är vår
Gud och förlossare?» Enhälligt ropade krigarna, medan de
uppsträckte sina händer till ed: »Vi vilja strida för Guds altaren, för
rikets ära och de våras säkerhet!» — »Alltså, framåt till strid!»
ropade konungen.
Krigstrummorna skallade, trumpeterna smattrade, fanorna
svajade, och i spetsen för hären sväfvade riksbaneret med ärkeängeln
Mikaels bild, och i kort traf redo de harneskklädda skarorna med
fällda lansar fram emot ungrarnas läger. Så det blixtrade från
blänkande hjälmar och sköldar! De modiga hästarna frustade af
ifver, och högt klappade hjärtat hos deras tappra ryttare.
Ungrarna å sin sida hade ej heller varit sysslolösa; hastigt
ordnade de sig och ryckte de angripande till mötes. Redan voro
härarna hvarandra nära nog, då tyskarna höjde fältropet »Kyrie!
Kyrie!» hvarpå från andra sidan svarades: »Hui! Hui!» och likt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
