Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Tyska kejsare och konungar - I. Henrik I och Otto I - Otto I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 290 —
komma påfvens och de italienska stormännens enträgna böner och
själf begifva sig till Italien för att tukta Berengar, återställa
ordning och rättvisa samt slutligen i likhet med sin ärorike förebild,
Karl den store, lägga kejsarnamnet till sin tyska konungakrona.
Därför kallade han år 961 de tyska furstarna till en riksdag i
Worms, och de biföllo hans föresats och valde på hans förslag
hans son, den sjuårige Otto, till hans efterträdare. Därefter begaf
han sig vid pingsten till Aachen, hvarest prinsen kröntes till
konung, och bröt sedan upp med en talrik här och ledsagad af sin
gemål Adelheid till Italien, omgifven af all den prakt och ståt,
som det höfdes en tysk konung. Sålunda anlände han till Pavia.
I Milano uttalade en församling af andliga och världsliga furstar
förbannelsen öfver Berengar och hela hans släkt samt förklarade
honom sin värdighet för alla tider förlustig och valde Otto till
konung. Därpå hämtade de honom till Milano, hvars ärkebiskop
smorde och påsatte honom den lombardiska ’Järnkronan’, hvilken
var af guld men hade sitt namn af en järnring i dess inre, som
smidts af en af spikarna i Kristi kors. Såsom konung af
Lombardiet tågade nu Otto följande år (962) i januari till Rom. Här
möttes han af senaten, riddarna och folket, som under lofsånger
emottogo honom vid den gyllene porten, och på en hvit häst red
han till Vatikanen och gick uppför trappan till S:t Peterskyrkan.
Utanför dess silfverportar svor han att i alla tider beskydda den
romerska kyrkan, såsom kejsar Karl det gjort. Följande dagen,
det var Kyndelsmässodagen, smorde honom påfven Johannes XII
till kejsare och satte kronan på hans hufvud. Talrika folkskaror
från alla länder i kristenheten hälsade honom med fröjderop, ocli
alla Roms store svuro honom trohet vid S:t Peters reliker. Otto
ville emellertid icke vara kejsare endast till namnet utan härskade
äfven såsom sådan i Italien. Nu lades den första granden till de
italienska städernas fria författningar, men isynnerhet var kejsaren
angelägen att fastställa såväl sitt förhållande till påfven som
påfvens till romarna. Men snart skulle han få erfara, att dessa sist-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
