Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Tyska kejsare och konungar - III. De store Hohenstauferna - Fredrik I eller Barbarossa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 330 –
lians gemål med värdighet kejsaren och sade: »Käre herre, stå
upp! Gud skall gifva dig hjälp, när du en gång erinrar dig denna
dag och detta högmod!» Kejsaren reste sig, men Henrik återvände
trotsigt till Tyskland.
Emellertid hade lombarderna med en väldig här framryckt
ifrån Milano. Midt ibland sig förde de sin stads helgedom, d. s. k.
Carocium. Den bestod af en röd vagn, på hvilken stod ett af
järn förfärdigadt träd med blad af järn. I trädets topp stod ett
stort kors, på hvars framsida den helige Ambrosius, Milanos
skyddshelgon, var afbildad. En utvald skara borgare hade sig
anförtrodt att försvara denna stadens skyddsvagn, och sålunda tågade
de nu med densamma midt ibland sig modigt till striden. Vid
Legnano mötte de den kejserliga hären. Då sjönko milanesernas
led ned på knä och anropade i fiendens åsyn himmelen om
bistånd i den förestående striden. Därefter började den blodiga
drabbningen. Kejsaren själf stred hjältemodigt i spetsen för de
sina; redan lutade segern åt hans sida, då i det afgörande
ögonblicket 900 ädla borgare från Milano, hvilka kallades dödens skara,
emedan de svurit att segra eller dö, midt i striden förnyade sin
ed och med raseri störtade sig emot fienden. Kejsarens
hufvudbanér blef taget och han själf kastad ifrån sin häst. Hans
krigare ansågo honom för död ocli veko bestörta tillbaka. Blott ett
fåtal undkommo jämte den. flyende kejsaren under nattens
mörker lombardernas hämnande svärd. Sålnnda tillintetgjorde den
blodiga dagen vid Legnano, den 29 maj 1176, tjugo års arbete.
Genom förlusten af en så afgörande slaktning såg sig kejsaren
tvungen att afsluta ett vapenstillestånd på sex år med sina
upproriska städer. Äfven med sin gamle fiende, påfven Alexander,
försonade han sig i Venedig och kysste vördnadsfullt hans fot.
8.
Djupt förödmjukad återvände han till Tyskland, men med
vrede i hjärtat emot Henrik Lejonet, hvars motspänstighet utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
