Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Tyska kejsare och konungar - III. De store Hohenstauferna - Fredrik II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 342 –
ende evige Guden, hvars barn ju alla folk och nationer äro och
som nådigt upptager allas böner, blott de kommo från hjärtat.
Denna vackra och frisinnade, af Fredrik omfattade åsikt, måste
likväl synas påfven alldeles förkastlig, emedan den
romersk-ka-tolska kyrkan utgick från den grundsatsen, att blott inom henne
allena vore den sanna tron, som förde till saligheten, att finna.
Fredriks tidsålder var icke mogen för hans liöga uppfattning, och
sålunda kom han i strid såväl emot påfven som den rådande
meningen i Västerlandet. Det var sålunda intet under, att han till
slut måste duka under i striden!
Gregorius IX var nu lika häftigt förtörnad öfver att Fredrik
trots bannlysningen företagit korståget, som att han förut uppskjutit
detsamma. Medan kejsaren förvärfvade Jerusalem, besoldade
påfven krigsfolk, som inföll i södra Italien. Vidare hade han, alldeles
som de föregående påfvarna, förbundit sig med de welfiskt sinnade
städerna i Lombardiet, och slutligen försökte han äfven reta de
tyska furstarna till affall, men häruti misslyckades han. Då
Fredrik ifrån Österlandet återkom till Italien, begåfvo sig de påfliga
nyckelsoldaterna (de buro S:t Peters tecken, nyckeln, på sina
uniformer) så skyndsamt de kunde därifrån, och kejsarens fiender i
Lombardiet tvekade i förskräckelsen att bistå påfven. Då hade
denne intet annat att göra än sluta fred med Fredrik och
upphäfva bannlysningen.
5.
Medan Fredrik bemödade sig att återgifva kejsardömet dess forna
makt, vacklade marken öfverallt under hans fötter. Sin illa
uppfostrade son Henrik hade han sändt till Tyskland såsom sin
ställföreträdare samt sände honom tid efter annan instruktioner ifrån
Italien, men sonen lyssnade hellre på sina smickrare, som sade:
»Herre, hvarför lyder du alltjämt din fader, som är långt
härifrån och ej bekymrar sig om Tyskland? Vet du då ej mer, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
