Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Tyska kejsare och konungar - IV. Rudolf och Albrecht - Albrecht I och det fria Schweiz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 366 —
Albrecht, med en utvald skara af det österrikiska och schwabiska
ridderskapet år 1386 ryckte an emot de ’eländiga bönderna’, hvilka
han lätt hoppades förinta. Genast redo till försvar, samlade sig
männen från Luzern, Schwyz, Uri och Unterwalden och tågade emot
fienden. De mötte den stolte riddarhären den 9 juli vid Sempach
och intogo en gynnsam ställning på ett litet trekantigt fält
bredvid bondgården emellan grafven och hålvägen. Det var den
enda jämna platsen på den ifrån sjön uppstigande
bergssluttningen, och rytteriet hade svårt att komma dit. Det bekymrade
emellertid ej de segervissa, stolta riddarna; de sutto af från sina
hästar och bildade med sina långa lansar en ogenomtränglig linje.
Under ljudliga rop stormade schweizarna i sina lätta tröjor
modigt framåt, svängande sina klubbor och stridsyxor, men de
studsade tillbaka, och mången tapper man föll genomborrad af
riddarnas lansar. Sedan började den harneskklädda riddarskaran
att halfmånformigt sluta sig omkring den lilla oförvägna skaran
i dess midt, då en stor och stark unterwaldare vid namn Arnold
von Winkelried — såsom sången öfver segern af Hans Sliter*,
mästersångaren i Luzern, berättar — kastade ifrån sig sina vapen
och störtade emot fienden under ropet: »Sörjen för min hustru
och mina barn, käre landsmän, jag vill bereda eder väg!» Därpå
omfattade han med sina armar — så berättar den fosterländska
sagan — så många af lansarna han kunde och tryckte deras
spetsar emot sitt bröst. I fallet drog han lansarna med sig, så
att de riddare, som ej släppte dem, måste böja sig framåt.
Genast trängde sig schweizarna fram öfver Winkelrieds lik och öfver
föllo riddarna, hvaribland många i förskräckelsen öfver det
hastiga anfallet kväfdes i sina åtsittande rustningar och många föllo
för böndernas hugg. Äfven hertig Leopold af Österrike, en tapper
ung herre i fulla blomstringen af sin mannakraft, föll i striden.
De edsförbundna stannade, trenne dagar på slagfältet för att
begrafva sina döda eller låta dem bortföras af deras anförvanter.
* Vanligen kallad Halbsuter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
