Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Tyska kejsare och konungar - V. Fredrik den sköne af Österrike och Ludvig Bayraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 372 –
tjut jagade Fredriks ungerska hjälptrupper, kumaner och bulgarer,
emot Ludvigs vänstra flygel. Här stodo böhmarna under sin
konung Johan och försvarade sig hjältemodigt; likväl måste både de
och bayrarna draga sig tillbaka öfver Inn. Redan var Ludvig själf
i fara att blifva fången, då Münchens borgare slogo sig fram till
honom och med kraft gjorde honom vägen fri. De bayerska
riddarna uppehöllo sitt fotfolk i flykten, och nu kunde böhmarna
åter Samla sig. Emellertid gjorde den kloke Schweppermann en
plötslig svängning med vänstra flygeln, så att fienden fick solen,
vinden ocli dammet emot sig. Med hänförelse och ridderligt
hjältemod stred Fredrik för kronan; redan hördes segerns jubelrop skalla
i hans här, men Ludvig gaf ej vika utan höll oförskräckt stånd
under tio timmar. Då hördes från österrikarnas högra flygel
lifliga glädjerop, ifrån en skogsdal vid Isar framryckte nya skaror
med de österrikiska färgerna och fanorna. Det var säkert hertig
Leopold! De nykomna skyndade tätt emot österrikarnas flank och
rygg; nu först, öga mot öga, märkte de krigslisten; det var icke
Leopold utan fienden, borggrefven af Nürnberg! Då grepos de
österrikiska leden af förskräckelse; omringade från alla sidor sökte
de blott en utväg för flykt. Endast Fredrik stred allt fortfarande
med förtviflans mod jämte trenne ädla följeslagare. Slutligen
störtade hans häst, hvarvid riddar Albrecht von Rindsmaid,
Schwepper-manns svåger, skyndade till honom och åt denne öfverlämnade
han sitt svärd.
Ludvig hälsade honom vänligt med de orden: »Vi se eder
gärna, herr kusin!» men Fredrik teg med nedslagna ögon och
under djup smärta. När sedan på aftonen de trötta hjältarna satte
sig till måltiden, gafs det efter så många mödor blott sparsam
förtäring, ty i hela den plundrade trakten hade man blott kunnat
anskaffa några ägg — så berättar sagan. Konung Ludvig fördelade
dem; de räckte jämt till ett för hvarje man och ett blef öfver. Det
gaf han åt den gamle fältöfversten och sade: »At hvar och en ett
ägg, men åt den fromme Schweppermann två!» Dessa ord lät den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
