Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Tyska kejsare och konungar - VIII. Maximilian I - Maximilian, den siste riddaren på tronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 400 –
2.
Den berömdaste och klokaste af kejsar Maximilians hofnarrar
var Kunz eller Konrad von der Rosen. Han var kejsarens
förtrogne gunstling och hade genom sin trohet och sina lustiga
infall gjort sig så älskad, att hans herre alltid ville hafva honom i
sin närhet.
När Maximilian såsom romersk konung år 1488 utskref en
landtdag i Nederländerna för att bringa dess oroliga invånare till
ordning, rådde honom Kunz von der Rosen, hans lustiga råd, att
icke begifva sig till Brügge, ty där skulle det gå honom illa.
Men Maximilian brydde sig icke om sin eljest så behjärtade väns
varning utan reste dit. När nu konungen anlände till St.
Katarinaporten, red Kunz fram till honom och sade i allas närvaro:
»Käre konung, jag märker, att du ej lyssnar till dina trogna
rådgifvare och mig utan vill blifva fången. Så säger jag dig, att jag
ej har lust att också blifva det. Jag vill ledsaga dig till stadens
borg men sedan genast begifva mig ut genom Genterporten. Men
om du får se eller höra, att byarna och lusthusen utanför staden
stå i lågor, så kom ihåg, att det är din narr Kunz, som styrt om
det.» Konung Maximilian svarade: »Kunz, jag ser väl, att du ej
tror mina söner i Brügge om något godt, men de hafva likväl
lofvat oss trohet!» Därpå sade Kunz: »Dem måtte djäfvulen tro!
Lyd mitt råd, och vänd om!» Sålunda red han med konungen
in i staden men åter ut genom andra porten till Middelburg till
hertig Kristoffer af Bayern. Kort efter det Maximilian stigit af i
staden, uppstod ett upplopp; konungen red till torget för att stilla
det, men då ryckte borgarna honom ifrån hästen och släpade in
honom i en kryddkrämares hus, hvilket sedermera erhöll namnet
’Kranenburg’; här måste han jämte en prins af Anhalt och några
andra tillbringa natten på blotta träbänkar. Fönstren i den
lilla kammaren voro försedda med järngaller, och utanför stodo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
