Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Svenska frihetshjältar - Engelbrekt och Sturarna - I. Engelbrekt - 4. Engelbrekts död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 422
mig, månn’ tro, att få äga frid för dig uti riket?» Engelbrekt, sjuk
och matt, svarade med möda: »Din fader och jag hafva tillsagt
hvarandra frid ocli säkerhet. Jag hoppas, att han har berättat det
för dig.» Men Måns ville ingenting höra utan högg med sin yxa
till Engelbrekt, som lyfte sin krycka för att afvärja anfallet men
fick tre fingrar afhuggna. Nu vände Engelbrekt om för att komma
undan, men nidingen gaf honom det andra hugget i halsen ocli
det tredje djupt in i hufvudet, så att lian föll till marken. Icke
nöjd därmed krossade han den mördades hufvud mot stenarna
ocli genomsköt kroppen med pilar. Efter denna bragd vände han
om till Göksholm förande med sig Engelbrekts hustru, barn och
tjänare som fångar.
Det var nu Måns Bengtssons afsikt att genast bemäktiga sig
Örebro slott, och för den skull skyndade han dit med en liop af
sina knektar samt medtog en af Engelbrekts tjänare Albrecht
Pec-catel. Denne tvingades att utanför slottet ropa och begära att blifva
insläppt, eftersom han hade ett viktigt ärende från Engelbrekt, men
slottsfogden svarade, att Albrecht finge bida till dager, ty på natten
öppnades icke slottsporten. Så misslyckades anslaget mot borgen,
men Måns lät likväl bortröfva allt, som Engelbrekt och lians
tjänare ägde nere i staden, hvarefter lian skyndade tillbaka till
Göksholm. Göksholmsherrarna fruktade dock för allmogens hämnd
och flydde undan till Rångstaholm, sedan de förut släppt
Engelbrekts hustru och barn lösa igen.
Snart utbredde sig rundt omkring i nejden ryktet om det
föröfvade mordet. Bönderna strömmade i raseri till Göksholm men
kunde ingenting uträtta mot det fasta slottet, från hvilket mördarna
redan flytt; utanför slottet uppbrände ocli förstörde bönderna
däremot allt. Därefter skyndade de att under strida tårar från holmen
upptaga sin älskade höfdings lik, hvilket de förde till Mellösa kyrka,
där de under sorg och klagan begrofvo honom, som varit deras
enda hjälp, då de förtrycktes. Liket nedsattes sedan i Örebro, ocli
dit vallfärdade mycket folk liksom till ett heligt rum, där jär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
